Porträtt — 05 juni 2009

Hon får ofta förfrågningar från medierna om att ställa upp och uttala sig om de mest skilda frågor. Hon brukar inte göra det

Text: Amalthea Frant

– ”jag vill inte vara med överallt och ha en åsikt om allt”. Men det finns ett värde i att nå ut till just studenter, säger Pia Laskar.
– Har man en bakgrund som avviker från den svenska, kristna, manliga medelklassnormen så behöver det inte vara ett hinder, tvärtom. Jag tror man blir mer lyhörd och uppmärksam i sin forskning.

Vi hämtar kaffe i köket på Centrum för genusstudier. Pia pratar lite med städerskan. Jag funderar på mitt eget intryck innan intervjun: att Pia Laskar ändå är med på de flesta hörn. För tillfället forskar hon om romer och ska snart delta på en stor konferens i ämnet. I hennes historia finner man guidade båtturer om det lesbiska Stockholm, arbete för Afrikagrupperna, fackligt engagemang, kurser i rastänkandets historia. Den idéhistoriska avhandlingen Ett bidrag till heterosexualitetens historia: Kön, sexualitet och njutningsnormer i sexhandböcker 1800-1920 och böcker som Framtidens feminismer och Orättvis världsordning talar för sig själva.
Men Pia Laskar anser inte att hon håller på med en mängd olika frågor.
– Komplexa erfarenheter kräver komplexa teorier, och världen är komplex – man ska inte förenkla. De flesta frågor hänger ihop på ett eller annat sätt.

Pia Laskar växte upp i en stockholmsförort. Hennes far var politiskt aktiv, skolad av arbetarrörelsen, och hennes mor var flykting från finska Karelen.
Den akademiska banan är inte helt rak. I högstadiet hamnade hon mitt bland den nya 68-radikala lärarkullen som ville ut och jobba i förortsskolorna. Lärare och elever gick marxistiska studiecirklar tillsammans efter skoltid.
– Sedan började jag på gymnasiet och skulle lära mig om Ludvig XIV:s tvättceremonier. Jag tyckte undervisningen var så värdelös att jag hoppade av.
Gymnasiet läste hon sedan in på Komvux i tjugoårsåldern. Därefter blev det folkhögskola och lite film- och litteraturvetenskap innan hon gav sig på idéhistorian som trettioplussare.
– Men det är inget unikt på något sätt. Det var rätt vanligt för arbetarungar i min generation att läsa in gymnasiet på Komvux, och sedan börja på universitet när man var äldre.
Är det många av dem som finns på Stockholms universitet i dag?
– Svårt att säga. Ofta får man rätt snabbt reda på vilka inom akademin som har arbetarbakgrund… Här på Centrum för genusstudier är det flera stycken. Men det är inte det vanliga på Frescati i stort. Och jag tror tyvärr att det har försämrats.

Man kan undra hur tiden räcker till. Pia Laskar forskar på 75 procent, och på de resterande undervisar hon i idéhistoria och genusvetenskap. Hon gör även inhopp på exempelvis kulturvetarlinjen. Något hon gärna vill aktivera sig mer i är Palestinafrågan, inte bara på grund av Israels senaste angrepp. Hon säger att det är dags att det sker en förändring nu, att omvärlden inte kan blunda längre.
– Jag tycker att enfrågekampanjer är värdefulla. Visst måste engagemang vara långsiktigt på olika sätt, men att driva enskilda sakfrågor kan göra stor skillnad.
Pia Laskar är för många känd som kvinnan bakom den svenska versionen av Anarkafeminism som hon översatte och redigerade redan 1979. Verket har blivit något av en modern klassiker bland anarkister och feminister. Pia Laskar har, till skillnad från en hel del andra gamla radikaler, inte gjort avbön med tiden.
Känner du att du måste kompromissa med dina politiska åsikter i rollen som lärare?
– Jag har förmånen att få undervisa i väldigt intressanta ämnen, som idéhistoria, men jag undervisar ju inte i mina egna åsikter. Det viktiga är att få studenterna att tänka själva! Jag föreläser också om till exempel marxistisk och liberal feminism, och nationalsocialistisk och fascistisk ideologi, även om jag inte håller med om idéerna.
Ibland hör man kritiker påstå att genusvetenskap är en ideologi, inte en ”riktig vetenskap”.
– Kunskap om genusskillnader är vetenskapligt producerad och har gått genom akademins alla nålsögon. Det politiska projektet är att när vi ställer frågor om hur genus spelar roll kan svaren användas emancipatoriskt, av politiker eller individer. Men all forskning kan ju användas politiskt – eller kommersiellt. Vilket för övrigt också är en politisk fråga.

Roma studies and Gender är namnet på ett seminarium som Pia Laskar snart ska hålla i, när Centrum för etnicitets- och invandrarforskning ordnar internationell Romakonferens den 5–7 mars. Seminariet är det första i sitt slag på en sådan konferens. Intresset har varit stort och forskare från Europas alla hörn är anmälda.
– Det finns otroligt mycket föreställningar om romer, och de är den folkgrupp i Europa som utsätts för mest rasism, men forskningsfältet är ännu i sin linda. Genusperspektivet har knappt uppmärksammats alls.
Hon nämner som exempel fördomarna som förbarnsligar romer. Männen har setts som opålitliga och oförmögna att ta ansvar. Kvinnorna har å andra sidan historiskt belagts med en starkt primitiv, på gränsen till djurisk, sexualitet. I så väl konst som litteratur och teater har de framställts som dramatiska och erotiska med blottade bröst och uppskörtade kjolar. Tittar man däremot på samtida fotografier, från runt förra sekelskiftet, visar de sedesamma kvinnor som i stort sett bara blottar ansikte och händer.
– Det är intressant att titta på hur genus rasifieras, och tvärtom. Romakvinnorna har konsekvent gjorts till något helt igenom annat än majoritetskvinnan.

Det har knackat på kontorsdörren tre gånger under intervjun och klockan har tickat iväg (”det får bli en väldigt liten bild till den där texten”, säger Pia och skrattar). Jag tror vi ska avsluta. Men då kommer det fram att hon redan är på väg in i ett nytt forskningsprojekt. Med medel från Riksbankens jubileumsfond ska Pia Laskar ägna tre år åt ännu en komplex fråga: studera organisationer som lobbar för homo-, bi- och transfrågor som mänskliga rättigheter utanför Europa och Nordamerika.
Det är inte oproblematiskt att exportera identiteter som ”bög” eller ”lesbisk”, menar hon. Många kontinenter har haft flexibla och öppensinnade traditioner – afrikanska kvinnor har kunnat gifta sig med varandra, och i det indiska verket Kama Sutra beskrivs samkönad sex detaljerat. I och med västvärldens inflytande har dock många nya problem uppstått. Tillspetsat kan man säga att kolonisatörerna först kriminaliserat och begreppsliggjort, och sedan försökt frigöra.
– Jag känner att jag måste forska om det här nu eller aldrig. Det finns massor av människorättsorganisationer som är angelägna om att verka på rätt sätt, inte uppfattas som en kolonial kvarleva. Ska vi exportera lobbyarbete härifrån, eller påvisa de inhemska traditioner som faktiskt funnits? Jag tycker det senare. Det kanske snarare är de som kan lära oss västerlänningar något, än tvärtom.
Vi lär höra mer om ämnet i framtiden. Det förtjänar en egen artikel.

PIA LASKAR

Född 1956. Aktuell Deltar i den internationella Romakonferensen på Stockholms universitet 5–7 mars. Disputerade 2005 på Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria. Senast lästa bok Ulrike Meinhof – en biografi av Jutta Ditfurth.

 

Related Articles

Share

Om författaren

Innehållet ovan är publicerat av Gaudeamus redaktion, skribent och fotograf anges i texten under ingressen. Kontakt: gaudeamus@sus.su.se /The content above was posted by Gaudeamus' editorial staff. Writers and photographers are specified in the text, under the lead. Contact: gaudeamus@sus.su.se

(0) läsarkommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


8 + = 10

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>