”Hos naturvetarna sågs det som lite fult att tänka i termer av pengar medan ekonomerna ofta var ovetande om miljöfrågor.”

Text: Jennie Aquilonius

Koldammet som låg likt ett tunt lager över kläder och fönsterrutor i den polska staden Katowice, var en av orsakerna till att Eleonora Horn sökte sig till naturvetenskapen. Konsekvenserna av människans livsstil framträdde tydligt där.
Nu leder hon den tvärvetenskapliga kvällskursen Världens eko på Stockholms universitet. Här ger framstående föreläsare från olika discipliner sin syn på hur jordens miljöproblem ska lösas. Ekonomi och naturvetenskap blandas med filosofi och psykologi.
– Det intressanta ligger i mötet mellan olika perspektiv. Naturvetarna menar ofta att det är självklart att vi inte får överskrida jordens resurser, och om bara den kunskapen når ut kommer folk ändra sitt beteende. Ekonomen ser i stället ekonomiska verktyg som exempelvis marknadsföring som nycklarna till problemen. När åsikterna blandas inser många att deras egna lösningar inte är tillräckliga, säger Eleonora Horn.

Solens första varma strålar silar in genom den lilla konferenssalens rutor. Stockholm Resilience Centre är beläget i ett av Kräftriktes röda tegelhus, och här ges Världens eko på kvartsfart varje höst. Kursen startades för tio år sedan i syfte att ge ett brett perspektiv på miljö- och hållbarhetsfrågor genom att korsa olika discipliner.
Eleonora Horn är i slutet av sin utbildning och försöker knyta ihop en företagsekonomiexamen med en i biogeovetenskap. Tillsammans med samhällsplanerarstudenten Viktor Liedner arbetar hon på deltid med att planera och genomföra Världens eko. Till sin hjälp har de även en juridik- och miljövetenskapsstudent och två personer från centret.
– Det är en dröm att få plocka ihop intressanta föreläsare och möta studenter som är mer engagerade och genuint intresserade än på någon annan universitetskurs som jag har läst. Det ger en kick, säger Eleonora Horn.
Hon och Viktor Liedner väljer ämnen och föreläsare som de sedan sätter ihop till ett program. Föreläsningarna följs av diskussioner, simulerade avtalsförhandlingar och frågestunder. På programmet i höst står bland andra folkhälsovetaren Hans Rosling och den australienske miljöprofessorn Will Steffen.
Koldammet i Katowice upplevde Eleonora Horn när hon i slutet av 90-talet arbetade som svensk- och engelsklärare på den polska stadens universitet och bodde i koldistrikten.
– En stor del av lokalbefolkningen arbetade inom kolkraften. De var medvetna om industrins problem men arbetslösheten var stor och det skulle krävas större samhälleliga förändringar för att avveckla kolbrytningen. Där insåg jag dilemmat med människans livsstil. Tidigare hade jag pluggat i Ryssland och där sett döda, äckliga floder. Det fick mig att fundera över hur vårt levnadssätt påverkar ländernas gemensamma hav, Östersjön.

Eleonora Horn lutar sig tillbaka i stolen och konferenssalens glödlampa får hennes hår att glänsa i rött. Den blå blicken vandrar upp i taket medan hon funderar över varför det sedan blev studier i företagsekonomi och inte i naturvetenskap, som hon egentligen ville.
– Jag vågade inte satsa på naturvetenskapen. Jag hade av någon anledning satt en stämpel på mig själv och såg mig inte som en naturvetare.
I början av 2000-talet tog lusten överhanden och Eleonora Horn började plugga biogeovetenskap. Hon reagerade mot tankesätt både inom ekonomin och naturvetenskapen.
– Hos naturvetarna sågs det som lite fult att tänka i termer av pengar medan ekonomerna ofta var ovetande om miljöfrågor. En hel del har förändrats sedan dess, men det finns mycket kvar att göra. De senaste åren har mediernas uppmärksamhet också skapat ett större intresse och en ökad medvetenhet.

Genom Världens eko kan Eleonora Horn själv skapa de perspektivkrockar som hon saknat på andra utbildningar. Hon leder kursen för andra gången och var innan dess med som student. Särskilt en föreläsning har fastnat i minnet, den gavs hösten 2010 av miljöpsykologiforskaren Chris von Borgstede från Göteborgs universitet.
– Hon berättade om orsaker till varför vi gör som vi gör och inte alltid lever som vi lär. Bland annat räcker det inte med kunskap för att folk ska ändra sitt agerande. En vanlig uppfattning är annars att människors attityder måste förändras för att nya beteenden ska skapas. Men hon menade att det även kan vara tvärtom, att nya sätt att bete sig kan leda till attitydförändringar.
Etiska frågeställningar och existentiella dilemman diskuteras ofta under kursens gång. Det kan handla om problemet att jordens resurser inte är oändliga och att människan inte klarar sig om vi fortsätter i dagens takt. Andra frågor som dyker upp är hur hela världens befolkning ska kunna äta sig mätt och vad som behövs för att folk ska ta forskningen på allvar.
På kursen möts även människor i olika skeden i livet. Deltagarna är en blandning av yrkesverksamma personer, doktorander och nykläckta studenter. Eleonora Horn anser att kunskaperna som förmedlas blir en hjälp i arbetslivet.
– På arbetsmarknaden möts ofta personer från olika discipliner som talar helt olika språk. Efter Världens eko förstår naturvetaren mer av vad ekonomen snackar om, och tvärtom. En av våra studenter som arbetar inom en stor varuhuskedja fick också blodad tand och planerar att läsa mer om miljöfrågor för att kunna förändra företaget inifrån.

Eleonora Horn menar att människan måste förändra samhällsstrukturen och sin livsstil radikalt. Det betyder inte att vi behöver gå tillbaka till grottstadiet, men vi behöver hitta andra värden.
– Vi måste titta mer på vad som gör oss lyckliga och hitta en välfärd som inte enbart mäts i BNP-tillväxt. Det behövs kraftfulla politiska beslut, framförallt när det gäller energi. Till exempel skulle energiåtgången i miljonprogramshusen kunna halveras om byggnaderna renoverades. Vidare borde köttproduktionens miljöpåverkan tas med i priset.
I framtiden vill Eleonora Horn fortsätta jobba med miljö och hållbarhet, helst med fokus på Östersjön. Ett vatten vars vågor bär med sig ett eko av världens miljöförstöring.