Ryska studenter rustar för debatt

Reportage — 18 april 2011

I år är det 20 år sedan Sovjetunionen föll och Ryssland bildades. Allt förändrades. För studenterna började en ny tid. På Moskvas statliga universitet fortsätter förändringen, med sikte på framtiden.

Text & foto: Sophie Heine

Det är knäpptyst i rum nummer 423 på Juridiska fakulteten när Sergej Sovosko går fram till podiet och tittar ut över publiken.
– De som tjänar mer ska betala mer i skatt, fastslår den ryske studenten.
– Fel, säger Lena Ivanovna, nästa talare vid podiet. Rättigheter är kopplade till skatt och mer skatt betyder fler rättigheter för de rika. Det är orättvist.
Åhörarna lyssnar. Talarna är välformulerade. Men så har de också kommit till Moskvas statliga universitet MGU (Moskovskij Gosudarstvennyj Universitet på ryska) denna söndag för att vara med i Juridiska fakultetens årliga debattävling. Argumenten skär som knivar genom luften när semifinalisterna ger sig på ”för och emot progressiv skatt”.
– Vi måste träna oss, säger Sergej Morozov, juridikstuderande och en av arrangörerna. Det här är bra för våra karriärer. Vi har varit tysta här i landet under lång tid. Men kanske är det bättre debattklimat nu, i det nya Ryssland.

Att plugga i Ryssland är att plugga i ett land som har förändrats från grunden de senaste åren. När Sovjetunionen föll 1991, försvann inte bara politisk ideologi och ekonomiska system utan också värderingar. Högskolan är en del av omvandlingen. Frågan är vad den betyder för landets studenter.
– Livet är en debatt, du vet, ler Sergej Morozov.

Efter unionens upplösning blev det en explosion av nya lärosäten i landet. Det gamla statsmonopolet på utbildning var brutet. Landet behövde ny kunskap. Unga ville plugga. Medan nya, privata universitet etablerade sig, skapade gamla sovjetiska institutioner nya inriktningar. Än i dag har Ryssland en stor mängd universitet. Många erbjuder både fria och avgiftsbelagda kurser och utbildningar. MGU, vars fulla namn lyder ”Moskvas statliga universitet uppkallat efter M V Lomonosov”, grundades redan år 1755 av den ryske vetenskapsmannen Michail Lomonosov. Med sina 40 000 studenter fördelade på 39 fakulteter är detta universitet det största och mest prestigefyllda av lärosäten i Ryssland.

På ett sätt verkar MGU inte ha förändrats ett dugg sedan sovjettiden. Uniformsklädda vakter står vid varenda ingång och kräver legitimation och elledningarna hänger alltjämt på sniskan i klasar i slitna studentkorridorer.
Men universitetet har förändrats. Och då är det inte automaterna i vilka man laddar mobilen, eller den läckra italienskinspirerande salladsbaren i en av byggnaderna, som är den största förändringen. Den största förändringen på universitetet är friheten, säger Sergej Karpov, historieprofessor och dekan vid Historiska fakulteten samt medlem av Ryska vetenskapsakademien. Tidigare var alla studenter tvungna att läsa kurser som ”vetenskaplig kommunism” och ”det kommunistiska systemet”. Med Sovjetunionens fall gick all politisk ideologi i graven.
– Attityden till utbildning här i Ryssland har förändrats, säger Sergej Karpov. Vi har fått yttrandefrihet. Ingen kan tvinga på oss någon politisk ideologi. Nu är vi självständiga.

En annan förändring är det europeiska samarbetet. För några år sedan skrev Ryssland under Bolognadeklarationen. Det innebär att Ryssland, liksom övriga Europa, har utbildningssystem med en fyraårig bachelorexamen och en tvåårig masterexamen.
Bolognadeklarationen har dock inte helt slagit rot i Ryssland. Många ryska arbetsgivare gillar inte de nya examensgraderna och universiteten har fortfarande kvar sovjetiska specialistdiplom. Det betyder att studenterna får två diplom, vilket kan vara bra då de söker jobb.
För studenterna är Bologna bra, menar Jevgenij Amtipov. Han är ordförande i MGU:s studentkår och tar emot i kårens pampigt möblerade kontor i huvudbyggnaden .
– Studenter kan välja fritt och flytta om de vill.
Jevgenij Amtipov avbryts av att en flicka tittar in genom dörren.
– Säljer ni biljetter här?
Studentkåren ska snart ha fest. Vid sidan av Lomonosovkonferensen, en samling för unga vetenskapsmän, hör fester och högtidsfirande till aktiviteterna. Någon direkt politisk verksamhet har studentkåren vid MGU inte.
– Senare, säger Jevgenij Amtipov till flickan, och återvänder till Bolognas konsekvenser.
– Men för universiteten kan det bli förluster om några ungdomar lämnar utan att andra kommer.

Studenterna Ann Agapova och Liza Tjerkova gillar förändringarna. De läser andra året juridik och stortrivs.
– Nivån på lärarna är hög och vi kan praktisera utomlands, säger Ann Agapova. Vi har många valmöjligheter och kan välja mellan olika språk.
Likt många andra juridikstudenter har Ann Agapova och Liza Tjerkova valt engelska. De föredrar faktiskt att hålla seminarierna på det främmande språket.
– Engelskan har mer informativa uttryck, säger Liza Tjerkova.
Juridik räknas vanligen in i ämnesgruppen ”ekonomi och organisationsledning”. Det är den disciplin som utexaminerar störst andel studenter per år i Ryssland. På andra plats kommer humaniora, visar rysk statistik. Längst ner hamnar teknik- och naturvetenskapliga yrken.
Förhållandet syns på arbetsmarknaden. Medan det råder brist på tekniker har landet överskott av personer med ekonomi- och organisationsledarutbildning. Ann Agapova och Liza Tjerpova är inte oroliga. Medan Liza Tjerpova vill stanna i Ryssland, planerar Ann Agapova på att jobba utomlands.
– Helst Nederländerna, säger den ryska juridikstudenten.

Men förändringarna har en baksida. Den stora mängden universitet gör kvaliteten osäker. Efter många olika reformer är antagningsprocessen snårig och borgar för korruption, en metod som används skoningslöst i dagens ryska samhälle. Statusen för högre utbildning har sjunkit. Påver undervisning, korruption och begränsade möjligheter att göra akademisk karriär har skuld i detta, skriver Eugene Vorotnikov på den Londonbaserade sajten University World News.
– Situationen kan ses som ett kulturellt fenomen, säger Erik Johansson, utredare med inriktning på utbildning i forna Sovjetunionen, vid Högskoleverket i Stockholm. I Sovjetunionen fanns en stolthet över utbildningssystemet. Tillsammans med militärindustrin var det kanske den organisation som fungerade bäst. Tidigare var man en supermakt. Nu har detta förändrats.

Kanske har inte allt från sovjettiden försvunnit. Svetlana Jatsuk som läser vid Historiska fakulteten är böjd att tro det. Anledningen till att hon började studera historia var att hon är medlem i den ryska socialistiska rörelsen Avanti och ville lära sig den ryska socialismens historia.
– Jag brann för det, säger Svetlana Jatsuk och packar upp sin laptop för att sätta sig i biblioteket i väntan på kvällens seminarium. Men kursen var inte bra.
Svetlana tyckte inte att den information hon fick var tillförlitlig.
– Här fanns professorer från sovjettiden. De hade sina gamla åsikter. Jag fann inte vad jag sökte.
Det slutade med att Svetlana Jatsuk bytte inriktning.
– Nu läser jag fransk medeltid, säger Svetlana Jatsuk. Jag separerar mitt intresse och min utbildning.
Andrew Vlasov, också han student vid Historiska fakulteten, säger sin mening.
– Visst har vi några gamla lärare. Men generellt finns här ingen sovjetatmosfär. De lärare som har varit utomlands är uppdaterade och bra.

För att bland annat höja kvaliteten och bättre använda de regionala resurserna, pågår nu ett projekt för att skapa ett nätverk av sju nya federala universitet runt om i landet. Universiteten, som är en sorts spetsuniversitet, ska bland annat driva avancerad forskning och utveckla samarbete med universitet i Europa, Asien och USA.
Framtiden får utvisa vart förändringarna leder Rysslands studenter. Men mycket tyder på att de kommer att läsa mer utomlands, i högre grad sätta ihop sina egna program och genom koll på kraven stärka sig för konkurrensen på arbetsmarknaden.

I rum nummer 423 viner argumenten.
– Progressiv skatt minskar samhällsklyftorna, säger anhängarna.
– Tvärtom, den ökar dem, säger motståndarna.

”Ryskt universitet lite mer av skola”

Studier i Ryssland innebär mindre självständigt arbete, säger Joar Lindh, nyutexaminerad student från Stockholms universitet som sedan i somras bor i Moskva för att plugga ryska ett år på Moskvas statliga universitet.

Joar Lindh, som just tagit examen i företagsekonomi, har lätt att peka på skillnader mellan ryska och svenska studier.
– I Ryssland är det fler lektioner, i Sverige förväntas man göra mer hemma, säger Joar, 23 år, i telefonen från Moskva.
Joar har ungefär 15 lektioner i veckan. Tempot är lagom hårt, säger Joar, som har läst tre nivåer ryska vid Slaviska institutionen på SU. Och lärarna är duktiga.
– Men ibland pratar de med studenterna som om de pratade till barn. Det är svårt när man kommer från Sverige där relationen mellan lärare och studenter är jämbördig.
Det ryska universitetet är över huvudet taget lite mer som i en skola, säger Joar.
– På min institution finns en klocka som ringer när rasten är slut. Det är nästan lite barnsligt.
Som många andra utländska studenter bor Joar i studentkorridor i MGU:s stora huvudbyggnad. I det gemensamma köket finns bara två spisar och eftersom Joar dessutom inte har något kylskåp på rummet, äter han de flesta måltider ute.
– En sallad plus soppa och huvudrätt i universitetets matsalar kostar runt 30 svenska kronor. Det är bra, säger Joar.
Ryskt studentboende är mer kontrollerat än svenskt, påpekar Joar. Två gånger måste man visa passersedel för att alls komma till sitt rum. Och på våningen sitter en vakt.
– Om de hör något misstänkt kommer de och knackar på. Det finns många regler.
Joar tycker sig ha förstått logiken.
– Det är som med det mesta i Ryssland. Det finns regler men det betyder inte att man måste följa dem.

Samarbete med SU

Stockholms universitet har ett avtal med Moskvas statliga universitet.
Avtalet omfattar ett arbetsprogram som säger att universiteten kan sända 3–6 studenter om året för att läsa kostnadsfritt vid det andra universitetet. Studierna kan vara mellan tre månader och ett år. Inom ramen för arbetsprogrammet driver SU och MGU ett antal gemensamma forskningsprojekt kring olika teman.