Dyr privatundervisning sex timmar om dagen utöver vanlig undervisning och universitetslärare som medvetet kuggar studenter för att behålla sin anställning. Det är bröderna Nikolaos och Dimitris erfarenhet av det grekiska utbildningssystemet. Nu har de valt olika vägar i jakten på en ljusare framtid.

Text: Carolina Engström
Foto: Åsa Secher

För att klara sig igenom en universitetsutbildning krävs det att din familj kan betala uppehälle under studietiden, och att du efter avslutade studier har vänner som kan öppna dörrarna till framtida anställningar. Det enda positiva med universitetsstudier i Grekland, enligt före detta dataprogrammeringsstudenten Nikolaos Kaltsogiannis, är att studierna är avancerade och håller hög nivå. Enligt Nikolaos är det nödvändigt att gå i privatskola efter lektionstid då lärarna ger läsinstruktioner men inga föreläsningar.
– En gång kom jag till en föreläsning och läraren sade vad vi behövde läsa till nästa föreläsning. Sedan tog han upp sin mobiltelefon och började spela spel. Även om utbildningen är gratis hjälper 99 procent av lärarna inte studenterna och vi måste betala mycket pengar för privatlektioner.

Nikolaos och hans studiekamrater tillbringade mellan fem och åtta timmar om dagen, utöver den tid de var tvungna att vara på universitetet, på privatskolor för att få hjälp med studierna, vilket blev en dyr historia.
– Din familj måste inte bara betala för din privatundervisning som kostar runt 500 euro i månaden, de måste även betala din hyra, el, vatten och räkningar för kurslitteratur! Visst kan du arbeta utanför skolan, men det är svårt att hinna med och med tanken på hur situationen är i Grekland nu så är det redan svårt som icke-student att hitta ett jobb. Oftast har en familj bara råd att betala för att ett av barnen ska kunna gå på universitetet, säger Nikolaos.
Han berättar att chansen att klara en kurs är som ett lotteri, eftersom lärarnas anställning är beroende av att studenter läser deras kurser, kan de utan anledning underkänna dem för att de ska gå om kursen. Det är också vanligt att du för runt 1 000 euro kan köpa dig ett godkänt betyg i en kurs, vilket Nikolaos säger att han tvingats göra flera gånger.
Mutsystemet är djupt rotat inom universitetsvärlden och det är en svågerpolitik som sedan gäller ute i arbetslivet. Att känna en politiker eller annan högt uppsatt och inflytelserik person är det som avgör dina chanser till ett arbete, oavsett om du har kompetensen eller inte, menar Nikolaos.

Nikolaos flyttade till Sverige med sin flickvän för snart fyra månader sedan. Han hade tröttnat på situationen i Grekland och det faktum att hans utbildning inte varit till nytta när han sökt arbeten han varit kvalificerad för: han saknade helt enkelt de rätta kontakterna.
– Alternativet hade varit att jag stannade kvar och fortsatte att jobba tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan som säljare för att få ut 750 euro i månaden. Min flickvän, som också är universitetsutbildad, jobbade svart och tjänade 18 euro om dagen, säger Nikolaos.

Nikolaos bror Dimitris är kvar i Greklands näst största stad, Thessaloniki, där han studerar ekonomi på stadens universitet, vilket tidigare ockuperats av studenter.
– När universitetet ockuperades kunde jag inte skriva prov och blev försenad ett år eftersom jag blev tvungen att läsa om alla kurser. Jag deltog inte i ockupationen men vet att studenterna gjorde det av politiska skäl, säger Dimitris.
Skälen till ockupationen är många, ett av dem är att studenter motsätter sig den orättvisa behandling som lärarna utsätter dem för, en behandling som har långtgående konsekvenser.
– Många lärare sätter gränsen för en godkänd skrivning efter eget tycke, av vissa krävs det 50 procent, av andra 90 procent men vi får aldrig veta varför de sätter dessa gränser. Vi vågar inte fråga lärarna om detta eftersom vi är rädda för att de ska bedöma oss negativt i framtiden. Vissa tentor får vi inte ens tillbaka så vi kan inte se hur eller varför vi blivit underkända, berättar Dimitris.

Anna Maditianos är universitetsadjunkt i företagsekonomi vid Högskolan i Kristianstad men utbildade sig i Grekland för sju år sedan. Likt Nikolaos och Dimitris tvingades hon komplettera sina universitetsstudier med privatundervisning för att vara säker på att klara tentorna.
– Det är svårt för studenter i Grekland att plugga, de får inga studielån och inga bidrag, familjen får ta hela bördan. Har du ingen familj som backar upp dig är det svårt. De säger att utbildningen är gratis, men de allra flesta får privatundervisning vid sidan av studierna för att man inte lär sig allt i skolan, säger Anna.
Efter sin examen stannade hon i Grekland och arbetade, men lönen var väldigt låg och till slut var hon tvungen att flytta tillbaka till Sverige. På två deltidsjobb, ett på högskola och ett annat på en revisionsbyrå, fick hon totalt 950 euro i månaden.
– Det räcker inte så långt nu när det nästan är lika dyrt att leva där som här.

Anna känner igen Nikolaos beskrivning av föreläsningarna som nästan bara består av läsinstruktioner och ser stora skillnader mellan Grekland och Sverige.
– Kontakten mellan studenter och lärare är sämre i Grekland än här och studenterna får inte alltid veta vad som krävs för att klara en kurs, vilket gör det svårt att plugga på rätt saker.
Dimitris och Nikolaos är överens om att utbildningarna håller hög nivå, men det är det enda de tycker är positivt.
Dimitris vet inte vilken verklighet som möter honom när han är klar, men han tror att han kan komma att tvingas ta samma beslut som sin bror.
– Jag vill verkligen stanna i Grekland! Jag gillar att bo här och alla personer som är viktiga i mitt liv, förutom min bror, finns här. Men förhållandena i Grekland blir bara sämre så min framtid är osäker.