Förr en plats för hårt arbete och trångboddhet. I dag en plats för kreativitet och frihet. Maja Lagerqvist har skrivit en doktorsavhandling om torpets förvandling. Text: Moa Greitz
Illustration: Touba Guerroumi

I bostadsannonserna marknadsförs de som charmiga torpställen där man kan ”koppla av i gammaldags lantlig miljö med öppen spis i storstugan och vedspis i köket”. Men för inte länge sedan var de ”charmiga små torpställena” trångbodda bostäder för en sjundedel av
Sveriges befolkning. Här försökte inte sällan uppåt tio, tolv personer leva på torpets lilla jordplätt som fick nyttjas mot dagsverken hos jordägaren. Hur en och samma plats kan överleva och få en  annorlunda funktion är det som gör torpet intressant, menar Maja Lagerqvist.
– Det är som ett nyckelhål som man kan kika igenom och få syn på alla samhällsförändringar som skett.

Uppgång och fall
Torpen etableras på 1600-talet och vid 1800-talets mitt är de som flest, cirka 100 000. Men från slutet av 1800-talet börjar de överges till följd av skiftesreformer, industrialisering, urbanisering och emigration. I och med rationaliseringen av jordbruket efter andra världskriget kommer den sista dödsstöten mot torpet i dess gamla form.
– På 1940-talet var torp inte så hett. Jordbruket var i kris och småjordbruk genererade inte välfärd såsom industrin gjorde. Torp hade inte heller rinnande vatten eller el, så de var hopplöst ute.
Men 1940-talet är också den enda perioden då torpen har haft en dålig stämpel. Både före och efter det har de främst setts som något positivt, vilket först förvånade Maja Lagerqvist.
– Jag trodde att idealiseringen började på 1960-talet, men redan på mitten av 1800-talet framhävdes torpen som ”idylliska”.
När torpen började överges tillsatte staten en ”torpkommission” med syftet att försöka rädda torparsystemet. Torparna beskrevs i utredningar som flitiga, ansvarstagande och samhällsnyttiga.
– Ofta kontrasteras de mot statarna som sågs som mer revolutionära. Arbetarrörelsen såg också ofta torparna som dåliga socialister. Torparna var knutna till sitt torp och mindre rörliga än statarna.
Vad torparna hade för självbild, eller om de hade en stark grupptillhörighet, är dock svårt att säga, menar Maja
Lagerqvist.
– Jag hade en tanke att kontrastera bilden av torparna mot hur de såg på sig själva, men det finns få källor att gå efter.

Skyddat från modernitet
Även om torpen länge hade idealiserats var det först på 1950- och 60-talen, när de blev sommarstugor för stadsbor, som de fick extra starkt symboliskt värde. I tidningar började de kopplas till ett okomplicerat och genuint liv, skyddat från modernitet. En plats där traditionella värden fortfarande fanns kvar. Torpets förflutna gav perspektiv på och kunskap om tiden man själv levde i. På 1990-talet sinade den historiska aspekten och i tidningarnas artiklar och tv:s torpfixarprogram började i stället den egna kreativiteten stå i fokus.
– Det blev en förskjutning mot konsumtion, mot en stil. Torpets konkreta historia försvann och historien blev mer som kuriosa, en atmosfär.
Även bland studenter som Maja Lagerqvist har frågat verkar denna förskjutning skett. Nästan ingen kopplar samman torpet med torpare, utan det är det visuella som framhålls, ett rött litet hus som är gammalt. Att torpets symbolvärde på 1950- och 60-talen var starkare kopplat till dess konkreta historia kan förklaras med att den gamla tiden då låg precis bakom hörnet, menar Maja Lagerqvist.
– Det är framför allt i tider av snabba förändringar som vi söker stabilitet. Det är då vi blickar tillbaka, söker rötterna.
Men medias bild av torpet är inte hela verkligheten. Torpägare som Maja Lagerqvist har intervjuat har ofta ett genuint intresse för torpets konkreta historia.
– Många torpägare säger att de först inte hade något intresse för torpets historia, men att mötet med torpet väckte det.
Torparna själva skulle nog aldrig kunnat gissa vad deras torp skulle få för betydelse för eftervärlden, och lika svårt verkar det vara för oss att gissa vad som kommer att få starkt symbolvärde i framtiden, menar Maja Lagerqvist.
– Först idealiserades torpen trots fattigdomen, sedan fick de symbolvärde tack vare fattigdomen. Det är viktigt för idyllen i dag att det var slitigt då.

I bostadsannonserna marknadsförs de som charmiga torpställen där man kan ”koppla av i gammaldags lantlig miljö med öppen spis i storstugan och vedspis i köket”. Men för inte länge sedan var de ”charmiga små torpställena” trångbodda bostäder för en sjundedel av
Sveriges befolkning. Här försökte inte sällan uppåt tio, tolv personer leva på torpets lilla jordplätt som fick nyttjas mot dagsverken hos jordägaren. Hur en och samma plats kan överleva och få en  annorlunda funktion är det som gör torpet intressant, menar Maja Lagerqvist.
– Det är som ett nyckelhål som man kan kika igenom och få syn på alla samhällsförändringar som skett.

Uppgång och fall
Torpen etableras på 1600-talet och vid 1800-talets mitt är de som flest, cirka 100 000. Men från slutet av 1800-talet börjar de överges till följd av skiftesreformer, industrialisering, urbanisering och emigration. I och med rationaliseringen av jordbruket efter andra världskriget kommer den sista dödsstöten mot torpet i dess gamla form.
– På 1940-talet var torp inte så hett. Jordbruket var i kris och småjordbruk genererade inte välfärd såsom industrin gjorde. Torp hade inte heller rinnande vatten eller el, så de var hopplöst ute.
Men 1940-talet är också den enda perioden då torpen har haft en dålig stämpel. Både före och efter det har de främst setts som något positivt, vilket först förvånade Maja Lagerqvist.
– Jag trodde att idealiseringen började på 1960-talet, men redan på mitten av 1800-talet framhävdes torpen som ”idylliska”.
När torpen började överges tillsatte staten en ”torpkommission” med syftet att försöka rädda torparsystemet. Torparna beskrevs i utredningar som flitiga, ansvarstagande och samhällsnyttiga.
– Ofta kontrasteras de mot statarna som sågs som mer revolutionära. Arbetarrörelsen såg också ofta torparna som dåliga socialister. Torparna var knutna till sitt torp och mindre rörliga än statarna.
Vad torparna hade för självbild, eller om de hade en stark grupptillhörighet, är dock svårt att säga, menar Maja
Lagerqvist.
– Jag hade en tanke att kontrastera bilden av torparna mot hur de såg på sig själva, men det finns få källor att gå efter.

Skyddat från modernitet
Även om torpen länge hade idealiserats var det först på 1950- och 60-talen, när de blev sommarstugor för stadsbor, som de fick extra starkt symboliskt värde. I tidningar började de kopplas till ett okomplicerat och genuint liv, skyddat från modernitet. En plats där traditionella värden fortfarande fanns kvar. Torpets förflutna gav perspektiv på och kunskap om tiden man själv levde i. På 1990-talet sinade den historiska aspekten och i tidningarnas artiklar och tv:s torpfixarprogram började i stället den egna kreativiteten stå i fokus.
– Det blev en förskjutning mot konsumtion, mot en stil. Torpets konkreta historia försvann och historien blev mer som kuriosa, en atmosfär.
Även bland studenter som Maja Lagerqvist har frågat verkar denna förskjutning skett. Nästan ingen kopplar samman torpet med torpare, utan det är det visuella som framhålls, ett rött litet hus som är gammalt. Att torpets symbolvärde på 1950- och 60-talen var starkare kopplat till dess konkreta historia kan förklaras med att den gamla tiden då låg precis bakom hörnet, menar Maja Lagerqvist.
– Det är framför allt i tider av snabba förändringar som vi söker stabilitet. Det är då vi blickar tillbaka, söker rötterna.
Men medias bild av torpet är inte hela verkligheten. Torpägare som Maja Lagerqvist har intervjuat har ofta ett genuint intresse för torpets konkreta historia.
– Många torpägare säger att de först inte hade något intresse för torpets historia, men att mötet med torpet väckte det.
Torparna själva skulle nog aldrig kunnat gissa vad deras torp skulle få för betydelse för eftervärlden, och lika svårt verkar det vara för oss att gissa vad som kommer att få starkt symbolvärde i framtiden, menar Maja Lagerqvist.
– Först idealiserades torpen trots fattigdomen, sedan fick de symbolvärde tack vare fattigdomen. Det är viktigt för idyllen i dag att det var slitigt då.

Avhandlingen

Torpets transformationer. Materialitet, representation och praktik från 1850 till 2010 framlades vid kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet i oktober 2011.