”Om ett träd faller i skogen och ingen i närheten hör, låter det då? Om ingen runt omkring dig ser dig, finns du verkligen då?”

GÄSTKRÖNIKÖR
NELLY SAX 

01.30 på en klubb i Stockholm. Jag befinner mig på stället med det ironiska och skönt hipster-avslappnade namnet. Börjar fundera på det här med Stockholms uteliv. Hur mycket absurditeter som egentligen ryms inom ramarna för huvudstadens krogmentalitet.Välkommen till stället där du som tjej inte får några blickar innan klockan passerat midnatt. Ingen ser dig. Du befinner dig på Stockholms trängsta nattklubb men ingen vill erkänna din existens. Här får du stå intryckt i någons armhåla på en smal balkong. Ändå: ingen ser dig. Det är för trångt för att fimpa ciggen på marken med risk för att bränna upp någons hår/väska/trendskägg. Lika bra att bara behålla den i munnen konstant. Andas genom näsan. För på det här stället måste alla röka. Herregud, ett ställe i Stockholm där man faktiskt får röka! Det är ju en balkong. Man får! Dessutom tjänar det inget till att försöka vara hälsosam när personen som står bredvid dig ändå håller sin cigarett en millimeter från din näsa.Här får du stå och trängas med diverse copywriters, dj:s, modeller, producenter och musikskribenter. De creddiga mediamänniskorna söker desperat med blicken efter någon cool person de kan tänkas känna. Samtalsämnen som florerar i luften: Om någon kommit in på Berghs (eller ännu bättre, Hyper Island), hur bra senaste fyllan på Spy bar var samt allmänt snack om New York. Musiken är retro på helt rätt sätt. Lite skämsbra nittiotalspop- och rap. Men ingen dansar här. De är alldeles för häftiga för det. På sin höjd kan man svänga lite med ena benet i takt samtidigt som man sveper en shot Fireball. Stämningen är ängslig och klientelet smalt. Det är ett limbo mellan Söder och Stureplan.

Lämplig klädsel om du vill passa in som kille: jeansskjorta eller luftig och stormönstrad 90-talsskjorta. Tanken är att ge ett slarvigt intryck, men tro mig, grottmanslooken kräver många timmar framför spegeln. Passande outfit som tjej: gärna så lite som möjligt. Jeansshorts som knappt hinner börja innan de slutar, ett litet linne samt skyhöga platåskor. Det kallas inte white trash, numera stavas det ”trendigt”. Tjejerna klär av sig så pass mycket att ingen kille ska kunna missa deras halvnakna lekamen. Men detta spelar fortfarande ingen roll, om du inte känner rätt person kommer INGEN att SE dig. Bra kontakter är hårdvaluta.

Och när jag står här dyker plötsligt den eviga frågan inom filosofin upp: Om ett träd faller i skogen och ingen i närheten hör, låter det då? Om ingen runt omkring dig ser dig, finns du verkligen då?

Nelly Sax har en fil. kand. i engelska och studerar under vårterminen på Köpenhamns universitet.