”Oavsett om du har en funktionsnedsättning, råkar vara kristen eller har en penis och vill klä dig i kjol.”

Gaddenkrönikan av Jennie Aquilonius

Har du känt dig orättvist behandlad? Blivit bemött fördomsfullt? Någon gång råkat bryta mot normerna och upplevt den snabba bestraffning som omgivningens blickar eller skratt kan utgöra? Om inte kan du skatta dig lycklig. För oss andra finns som tur är lagar och riktlinjer för hur folk får behandla andra personer. Regler som anger att ett visst agerande är diskriminering eller på annat sätt olagligt. Det här numret av Gaudeamus handlar till stor del om rättigheter.

I reportaget på sidan 21 kan du läsa om studentombuden som hjälper studenter som känner sig illa behandlade av universitetet. På nyhetssidorna berättar vi bland annat om hur olika universitet arbetar med att ge studenter lika rättigheter och möjligheter. Alltså rätten att bli behandlad på ett bra och rättvist sätt oavsett vem du är. Oavsett om du har en funktionsnedsättning, råkar vara kristen eller har en penis och vill klä dig i kjol.

På utrikessidan kan du också läsa om hur utländska toppstudenter i Frankrike nyligen har plötsligt förvandlats till illegala invandrare, på grund av hårdare visumregler. Ett försök av den franska regeringen att spela på främlingsfientliga strängar för att vinna röster.

Men det är inte bara Frankrike som sluter sig, som minskar öppenheten. Förra året införde Sverige studieavgifter för studenter utanför EU- och EES-området. Ett sätt att försämra möjligheten för mindre välbärgade personer från andra länder att komma hit och studera. Mindre solidaritet. Mindre öppenhet. Färre möten mellan länder, kulturer och människor. Större utrymme för fördomar.

Ett annat sätt att sluta sig och inte längre bry sig om vad som händer utan för det egna ansvarsområdet är att lägga ut saker på entreprenad. För att sedan stå oskyldigt och blinka när den jättebilliga städfirman man anlitat har urusla arbetsvillkor för sina anställda och flera klagomål från andra uppdragsgivare. Så ser det ut med lokalvården på Stockholms universitet, vilket vi skriver om på sidan 8.

Över huvud taget upplever jag att rätten till att vara sig själv minskar. I St Peterburg får människor inte längre vara öppet homosexuella. Kristdemokraterna här hemma har motsatt sig människors rätt till sin egen kropp att länge driva att människor som genomgått en könskorrigering ska tvångssteriliseras. En kvinnas håriga armhåla i publiken på Melodifestivalen väcker enorm upprördhet och de som försvarar henne blir utsatta för antifeministiska påhopp.

De här strömningarna skrämmer mig. Att vara öppen med sin sexualitet, ha rätt till sin egen kropp, få se ut som man vill och behandlas rättvist oavsett varifrån man kommer är varje människas rätt. Minskad öppenhet och inskränkta rättigheter är ett hot mot demokratin.