Text: Jennie Aquilonius
Foto: Pontus Nilsson

Försiktiga pianotoner spelar i bakgrunden i lobbyn på hotell Scandic Park på Östermalm där Gabriel Lester bor under sitt korta besök i Stockholm. Den holländske konstnären har nyligen blivit utvald att skapa det konstverk som ska pryda entrén i Studenthuset som just nu byggs på Stockholms universitet. I januari besökte han Sverige för att presentera 12 av sina tidigare verk och för att diskutera idéer med arkitekten samt representanter för studentkåren och universitetet. Konst handlar om att berätta historier, menar han.

– Det går att se historier på många sätt. Ett exempel är den klassiska versionen om en man och en kvinna som blir förälskade. Men det finns också en berättelse i en symfoni eller ett hus. När jag visar flera av mina verk på det här sättet är det som att förklara min vokabulär.

Med sin bakgrund i litteratur och film tänker Gabriel Lester ofta på kompositionen. Hur kapitel, sekvenser eller segment kan användas för att skapa spänning och dramatik. Han intresserar sig för hur illusioner skapas och har jobbat med allt från film till installationer och skulpturer. Resultatet har setts på utställningar i bland annat Tyskland, Kina och Brasilien.

Konsten han skapar är inte tänkt att provocera eller att flyga i ansiktet på folk som reklam gör.

– Jag brukar ta med miljön som konstverket ska stå i när jag utformar det. Konst på offentliga platser står ofta där länge, och de människor som använder utrymmet utvecklar sin relation till den under flera år. Mina verk skriker inte efter uppmärksamhet utan växer med omgivningen.

Att forma en idé

Besöket i Stockholm har gett Gabriel Lester en känsla för Studenthusets möjligheter och begränsningar. Hur konstverket kan komma att se ut är svårt att säga i dagsläget. Det ska placeras i entrén där en öppen yta sträcker sig upp genom två våningar. Det gäller att låta konstverket ta plats och att samtidigt behålla den öppna känslan.

Är det svårt att skapa ett konstverk som ska tillfredställa många olika personer?

– Jag tycker inte att det är något jag ska bekymra mig om. Det är nästan en förolämpning att tro att du kan förutse hur andra människor kommer att reagera på ditt arbete. Jag tänker att de som vill jobba med mig uppskattar mitt sätt att tänka och mina tidigare idéer.

Han funderar på att använda glas för att behålla den visuella rymden. Många personer kommer att röra sig i huset och konstverket får konkurrens om uppmärksamheten från aktiviteter och andra saker som distraherar. Gabriel Lester menar att ett konstverk som står i en sådan miljö måste ha en viss charm för att fungera.

Konsten, problemen och livet

Enligt Gabriel Lester är meningen med konst, förutom estetik, att utveckla vårt abstrakta tänkande och på så sätt bli bättre på att handskas även med konkreta problem. Han menar att många i dag använder konstnärliga uttryck för att förmedla budskap med exempelvis politiskt eller sexuellt innehåll. Budskapen lämnar inget utrymme för tolkningar eller ger människor möjlighet att utveckla personliga relationer till dem. De blir explicita påståenden, som slogans. Han drar en parallell till matematiken i skolan och säger att många kanske undrar varför de var tvungna att lära sig komplicerade matematiska uträkningar som de sedan aldrig fått användning för.

– Anledningen är att vi lär oss tänka abstrakt. På samma sätt ger konsten möjlighet att förhålla sig till världen genom en abstraktion. Den är kanske inte lika konkret som exempelvis politik eller sexualitet, men hjälper oss att reda ut hur vi känner inför sådana ämnen och hur vi ska handskas med dem. Genom mitt konstnärskap försöker jag förmedla det här sättet att förstå livet.

 Genombrott och Sverigebesök

Gabriel Lester blir tyst en stund och funderar på när han insåg att han ville bli konstnär. Händerna som tidigare gestikulerat ivrigt ligger stilla i knät.

– Jag har nog alltid varit konstnär. Det är så min uppväxt har sett ut, min pappa var skådespelare och mamma jobbade som konsthistoriker. Jag tror att en av de viktigaste punkterna i en konstnärs liv är då du förstår att andra personer vill investera tid eller pengar i dig. Jag kände länge att det jag gjorde var bra, men att jag behövde utvecklas mer.

Den stunden kom när Gabriel Lester var 27 år. Han hade utbildat sig till filmregissör och gick en doktorandutbildning i konst. I utbildningen ingick även att delta i utställningar. Lester kunde inte längre gömma sig bakom skisser och utvecklingstankar. Han var tvungen att stå vid sitt verk och säga ”Det här är vad jag gör”. Självförtroendet kom redan med första utställningen och ljusinstallationen How to act.

– Det var sensationellt att sticka ut huvudet, ta den risken, och i gengälld få publikens uppskattning. Folk som inte kände mig som person utan som hade sett något jag gjort och tyckte om det.

Det är inte första gången han är i Stockholm. År 2003 och 2004 deltog han i Konstnärsnämndens internationella program för bild- och formkonstnärer och ställde under 2006 ut i Bonniers konsthall. Första intrycket var att Sverige är lite väl kallt, men annars likt Holland med sin fasta tro på regler och att saker ska vara lika för alla.

– Som konstnär är det ett en stor tillfredsställelse att få jobba internationellt. När jag fick frågan om Studenthuset från Stockholms konstråd och samtidigt hade projekt i Tyskland och Kina, då fick jag en känsla av att verkligen jobba i hela världen.

Utanför hotellobbyns fönsterrutor har mörkret fallit. Ur högtalarna strömmar en balad. Snart är det dags för Gabriel Lester att resa tillbaka till Shanghai, där han sedan nio månader är bosatt. Det första utkastet av konstverket till Studenthuset förväntas vara klart i augusti.