Kultur — 13 april 2012
Fyra tjejer på Fight Club

Fyra tjejer som delar en passion för musik och att upptäcka Stockholm. Gaddens studentbloggare Sara kunde inte ha valt ett bättre sällskap när hon besökte jazzklubben Fasching som den 30 mars bjudit in sex färska band till demoklubben Fight Club.

Bland annat bandet Cloud Nine på spelade på Fasching 30 mars. Foto: Marie Östlund.

Text: Sara Sharifpour
Foto: Marie Östlund & Sara Sharifpour

Klockan 18.00 plingade tjejerna på min dörr med tre kassar från Burger king. Det var dags för förfest och eftersom vi alla hade haft antingen föreläsningar eller jobb var vi trötta och hungriga. När maten slukats upp hällde vi upp varsitt glas med vin och pratade om veckans höjdpunkter och om längtan efter sommaren.

Två timmar efter att portarna slagits upp, visade vi upp våra förköpta biljetter i entrén till Fasching. För att slippa lägga ned alldeles för mycket pengar i barens kassa blev det en utdragen förfest, något som blivit allt vanligare under studenttiden. Varje slant ska sparas och om möjligt är det gratis entré vi väljer framför allt. Den här kvällen var ett undantag då chansen att få spana in bandet Trainees för första gången lockade mer.

Fasching visade sig ha hyfsat bra priser även om favoritölet Norrlands guld inte serverades. Efter ett besök i baren rörde vi oss vidare mot scenen med öl och cider i hand. Blandningen av folk var olik andra klubbar i Stockholm. I stället för enbart stilettklackar eller converse fanns det en ”Kom-som-du-är” känsla à la studentfesterna som härjade i slutet av gymnasietiden. Något som var väldigt befriande.

Sena som vi var hade två av banden redan hunnit spela och vi hann precis lagom för att lyssna på kvällens tredje band – Cloud Nine. Högtalarna knastrade högt och stundtals överröstade musiken sången. Mina kompisar tyckte att första bandets sångare, Leo Bagge, var en Arn look-a-like. Jag tyckte snarare att han påminde om en vildare Heath Ledger, något jag snabbt tog tillbaka när jag senare sprang på Leo vid baren. Jag skyller på sceneffekten som får alla på scen att öka minst fem grader i snygghet.

När nästa band, Trainees, klev in på scen fylldes golvet framför scenen av folk som tidigare hållit till i olika hörn. Eftersom jag och mina kompisar alla är under 170-centimetersgränsen innebar det tyvärr att vår sikt blev väldigt skymd. Genom sprickor i publiken fick vi se bandet som bjöd på sköna indiepop toner i kombination med genomtänkta texter. Bandets sångare Christian Wannerwall, som övergav västkustens favoritstad för Stockholm, välkomnade publiken på bred göteborgska och vann publikens hjärta. Med hes röst och välspelad musik kunde man inte annat än att starkt gilla Trainees. Helt plötsligt hade den tidigare lugna publiken återfått rösten och tjoade i takt med applåderna efter varje låt. Med undantag för låten Stureplan där Christian sjunger om själlösa människor på Stureplans dansgolv. Min tjejliga skrattade och nickade, men bandet fick ta emot en del buanden från övriga publiken, något som togs med ro av Wannerwall som själv skrivit låten. När jag träffar honom efter spelningen berättade han om hatkärleken till Stureplan, där han oftare träffat på finslipade ytor än unika individer.

Smått utmattade efter en lång dag bytte vi ut våra ståplatser mot en lång bänk som var placerad framför bardisken och spanade nyfiket in de andra gästerna.  När kvällens sista band stod på scenen var alla våra energireserver förbrukade, så vi tog den korta promenaden till Mcdonald’s på Vasagatan för en midnattsfika. Ett hallon-vaniljpaj, tre cheeseburgare och två koppar kaffe senare rörde vi oss hemåt.

Fasching hade bjudit på några riktiga godbitar och min personliga favorit var Trainees. Som tur är så föll även de andra tjejerna för bandet, vars låt Under vattnet numera finns på Spotify. Kvällen avslutades perfekt och min playlist har nu ett permanent tillskott.

Related Articles

Share

Om författaren

Sara Sharifpour
Sara Sharifpour

Sara är Gaudeamus studentbloggare som bloggar om livet som student i Stockholm. Kontakt: gaudeamus@sus.su.se

(4) läsarkommentarer

  1. Åh det låter som ni haft en alldeles underbar kväll i storstan. Jag ska flytta till Stockholm till hösten från Örebro. Du som verkar ha koll, kan inte du skriva en klubbguide om dom hetaste klubbarna i stora staden! Jag är 19 så skulle uppskatta lägre åldersgränser!

    Ha det bäst!
    Klara

    • Hej Klara! Låter som en bra idé. Ska titta närmare på det :) Vad kul att du ska flytta till Sthlm, kommer blir superkul! Ha det gött!

  2. Trevlig artikel. Dock är Freddie Meurk inte sångare i första bandet, utan gitarrist. enligt hemsidan http://www.qloudnine.net heter sångaren Leo Bagge. Även jag var på plats och kan för övrigt hålla med om halvrisiga ljudnivåer och stundtals tråkig stämning i publiken.

    • Sara Sharifpour

      Tack! Sångaren som tidigare uppgavs som Freddie Meurk är nu ändrad och ska givetvis vara Leo Bagge! Ja, det var tråkigt med ljudet i övrigt var det en trevlig kväll och alltid lika kul att få spana in nya färska band!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


9 + 5 =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>