Essä Kultur — 30 maj 2012
Hen-identitet  eller icke-identitet

”Bland alla onödiga ingrepp tar hen priset”, skrev Cordelia Edvardson i Svenska Dagbladet tidigare i år. Jag kunde inte hålla med mer. I stället för att ge identitet är hen ett ord som tar ifrån identitet. Det är inget fel i att vara varken en hon eller en han.

Text: Nelly Sax
Illustration: Tanja Metelitsa

Det har varit en del rundor i hen-debatten i Sverige senaste veckorna. Protestskriken har varit många. Likaså alla de som inte kan se hur införandet av hen i svenska språket kan vara ett problem överhuvudtaget.
För oinvigda är hen kortfattat ett nytt könsneutralt pronomen, ett mellanting av ”han” och ”hon” som ska användas om personer som ett neutralt alternativ till de könsbestämda formerna.
Detta vet jag. Jag är feminist. Jag är 100 procent feminist med allt vad det innebär. För mig är det lika lön för samma jobb, lika behandling, lika värde. Men inte lika kön. Här delar sig vägen mellan mig och många andra feminister. Jag är för jämställdhet. Men jag är inte för en total neutralisering av könen.
Jag förstår problematiken i de fall där män eller kvinnor personligen inte känner sig bekväma med indelningen han/hon. I detta fall kan hen vara en bra lösning.
Men inte när det används som en standardisering i svenskan där alla individer ska benämnas med ordet. När ordet används som ett valfritt komplement i språket kan jag förstå syftet.
Genusdagis är ett nytt koncept som växer i Sverige. Vad innebär termen? Genusdagis är förskolor som inriktar sig på att ta bort fokus från barnens kön. På många genusdagis används ordet hen för barnen.
I en intervju i Aftonbladet i slutet av januari, intervjuades föreståndaren Lotta Rajalin från förskolan Egalia i Stockholm. Ett dagis som satsar på en könsneutral behandling av barnen. På frågan om det inte är svårt att aldrig benämna barnen som ”han” eller ”hon” och om förskolelärarna aldrig försäger sig svarar föreståndaren: ”Visst gör vi fel ibland. Jag säger ibland lilla gumman eller lilla gubben. Och sopgubbar har jag svårt att vänja mig av vid”.
Efter att ha läst intervjun satt jag tyst och frågande en stund. Varför är det fel att kalla ett barn för ”lilla gumman” eller ”lilla gubben”? I samma intervju menar föreståndaren att förskolan inte vill motverka det biologiska könet, utan det sociala. Att inte kunna tilltala en flicka som flicka – är inte det just definitionen av att förneka det biologiska könet? Att säga tjej eller kille ska varken vara positivt eller negativt laddat. Det bara är. Det är helt enkelt ord för tjejer eller killar.
Jag kan inte låta bli att tänka på förvirringen som måste uppstå när Lisa, 4 år, kommer hem från dagis och frågar sin mamma: ”Vad är det för skillnad på mig och Calle, varför ser vi så olika ut?”. Ska föräldrarna stryka över könsskillnaden och få barnet att tro att det bara inbillar sig?
I exempelvis finskan har denna typ av ord alltid funnits. Jag menar inte att detta borde avlägsnas. Det finns en skillnad, där sker ingen onaturlig konstruering av ett nytt ord. Men har det verkligen påverkat jämställdhetsfrågan på ett positivt sätt?

Varför denna fråga upprör mig så mycket? För att i stället för att ge identitet tar det ifrån identitet.
Journalisten Cordelia Edvardson skrev 12 mars 2012 kolumnen ”Bland alla onödiga ingrepp tar hen priset” i Svenska Dagbladet rörande hen-debatten. Hon skrev bland annat: ”När genusmedvetna föräldrar retade sig på att personalen på deras barns dagis hejar på barnen med ’kom killar!’ respektive ’hej tjejer!’ tänker jag på ett uttryck som berlinaren med godmodig ironi använder när någon gnäller över obetydligheter: ’Deine Sorgen möcht ich haben’ (Måtte jag ha dina bekymmer).”
Jag kan inte hålla med mer. Varför skämmas över sitt kön? Varför inte bejaka det och lägga precis den mening man vill i det? Kvinna behöver inte vara lika med smink, långt hår, ljus röst samt alla andra former av stereotyper. Men att kunna kalla sig för en HON är en frihet jag vill behålla. Med stolthet.
Inget fel i att vara varken en hon eller en han. Inget fel i att det finns två kön. Detta är att ta jämställdheten för långt.

Related Articles

Share

Om författaren

Innehållet ovan är publicerat av Gaudeamus redaktion, skribent och fotograf anges i texten under ingressen. Kontakt: [email protected] /The content above was posted by Gaudeamus' editorial staff. Writers and photographers are specified in the text, under the lead. Contact: [email protected]

(8) läsarkommentarer

  1. Hej! Jag tror det är en missuppfattning, att använda sig utav ordet hen handlar inte om att förneka och dölja att barn har snopp och snippa, inte heller vill ordet ta bort rätten att kalla sig för hon, kvinna, eller man. Vilka är det som säger att du ska skämmas över sitt kön bara för att man använder ordet? Hen amputerar inte, tar inte bort din rätt att kalla dig hon, utan är ett sätt att göra språket enklare och förhoppningsvis rättvisare,(så slipper man t.ex referera folk man inte känner till könen på till hon*/henne/öh,personen…)

  2. Jag tycker det är en skam att denna artikel får publiceras oemotsagd i det sk. ”genusnumret”.

  3. Det finska ordet som det skrivs om i artikeln är lättast översatt till svenska med ordet ‘småbarn’ – alltså icke könsmogna barn, då det inte rent fysiskt spelar någon roll vilken sort det är frågan om. Exempel: ‘Kolla, ett gäng småbarn i parken, dom ser ut att ha kul…’ när det alltså inte spelar någon roll vilket kön det är frågan om.

  4. Läs svaret från Påverkanssekreterare jämlikhet på SUS i nya nummret av Gadden! UTE NU! :)

  5. Kalle Wannerskog: ”För mig är det lika lön för samma jobb, lika behandling, lika värde.”

    Här gör du ett mycket märkligt och ologiskt påstående pg att du oreflekterat använder dig av feminismens vanligaste slagord. Saken är den att det inte finns två människor i världen som utför samma arbete på samma sätt. Den ena är snabbare, den andra är mer noggrann, den tredje är hittar på mer kreativa lösningar etc. Likväl så är två grupper av människor aldrig lika duktiga inom ett visst område. Någon av grupperna presterar alltid bättre. Så den första delen i denna utsaga är ren nonsens. Sedan har vi det där med likabehandling. Vi behandlar ständigt människor på olika sätt. Jag behandlar min mormor annorlunda än min syster. Om vi nu antar att fler tjejer har en ”varmare” utstrålning än merparten killar så kommer jag att behandla tjejer på ett varmare sätt än killar. Om jag inte gjorde det vore jag närmast autistiskt usel på att läsa signaler. Har jag då brutit mot någon slags PK-regel? Det jag vill komma fram till är att de klyschor du just serverat oss endast är ogenomtänkta klyschor som borde skrotas en gång för alla.

    /Lars Ove

  6. Åsa Kahn

    Ett förtydligande appropå Lars Oves kommentar: Det är inte Kalle Wannerskog utan Nelly Sax som skrivit artikeln. Har korrigerat så att detta inte kan missförstås. /Åsa Kahn, chefredaktör

  7. Pingback: Belinda är bättre än Clearasil..,…. | Häxanmexan

  8. Touche. Solid arguments. Keep up the good work.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


5 + = 6

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>