I går träffade jag forskaren Pelle Snickars som är redaktör för en ny bok om iphones. I dag glömde jag ironiskt nog min egen iphone hemma.
Det är stressande att inte kunna bli nådd lika lätt, men det är ändå inte det största. Jag har ju trots allt en fast telefon bredvid mig och mejl och Facebook på datorn framför. Nej, det värsta är snarare allt det där andra som jag inte kan göra. Jag kunde inte kolla mejlen på väg till jobbet, inte lyssna på Medierna som jag hade tänkt och inte kolla vad som hänt på Facebook under morgontimmarna. Jag kan inte dra upp telefonen och fota något spontant, inte fördriva tiden med något spel och inte bläddra bland bilder på min ettårige son när längtan kickar in.
Pelle Snickars pratade mycket om iphonen som en mediemaskin. Det är inte främst en telefon (även om man kan tro det på namnet) utan så mycket mer. Han pratade om iphonen som en symbol för ett förändrat medielandskap, om att distinkta medieformer som tv, radio och film håller på att lösas upp. Vi pratade också om varför man ska studera den här typen av ämnen och om vad Apple egentligen gjort för att bli så framgångsrika.
Mer om det i höstens första Gadden. Det börjar närma sig nu!
Vi ses!
/Åsa