Ett ögonblick Förstasidan Nyheter — 10 februari 2017
”Värdighet är verkligen något vi tänker på”

På dagarna sitter Elin Westher och Linnéa Claeson i föreläsningssalarna, men på nätterna ger de sig ut i Stockholm med förnödenheter till hemlösa. Foto: Cornelia Thomasson

ETT ÖGONBLICK Elin Westher och Linnéa Claeson, juridikstudenterna som tillsammans hjälper hemlösa.

Text: Cornelia Thomasson

Ni har grundat Omtanke Stockholm, vad är det för något?
E: – Omtanke Stockholm är vår organisation som vi startade i somras. Vi riktar oss till hemlösa i Stockholm och försöker hjälpa dem så gott vi kan med de medel vi har. Vi sätter bland annat ihop påsar med nödvändigheter,  som underkläder och hygienprodukter. Men vi vill också försöka ge dem det lilla extra. De som befinner sig i nöd är också människor. De har samma behov och blir glada för samma saker som vi blir glada för.
L: – Vi försöker till exempel ge lite finare tvål eller en parfym, ett läppstift, kanelbullar och croissanter. Med de medel vi har nu kan vi inte hjälpa dem att inte vara hemlösa, men vi kan mildra deras lidande lite.

Hur är organisationen uppbyggd?
E: – Dels går vi ut och hittar personerna och ger dem påsarna. Men mycket av arbetet sker innan när vi hämtar kläder hos privatpersoner, gör research och mejlar sponsorer. När vi började kunde vi inget om det här, så vi har haft möten med större organisationer för att lära oss mer.

Hur mycket tid lägger ni på det här?
L: – Det är väldigt olika. Den senaste veckan har vi jobbat nästan dygnet runt. Vi har packat påsar och om nätterna har vi gått runt i Stockholm city och sökt upp hemlösa. Då har vi kaffe, te, bröd, bullar, hygienartiklar och vinterkläder med oss.

Är det inte läskigt att gå ut själva om natten?
E: – Man vet ju inte vilka man kommer träffa på eller hur man kommer bli bemött. Men vi har ganska bra uppsikt över varandra och pratar mycket om säkerhet.
L: – Det har inte hänt något allvarligt än, men vi förstår ju att vi utsätter oss för en risk. Vi vill heller inte utsätta någon annan för en tråkig situation. Värdighet är verkligen något vi tänker på. Vi vill inte pracka på de hemlösa en massa grejer, utan vi försöker erbjuda dem saker som de har ett värde av. Det ska vara ett trevligt möte både för dem och för oss.

Hur kom ni på idéen?
E: – Det var i somras. Vi satt och pratade om hur otillräcklig man ofta känner sig. Till slut växte idéen fram bara. Det grundade sig i att vi ville göra någonting konkret och praktiskt. Och kanske så ett frö om att man faktiskt kan göra någonting själv.
L: – Ja, som ett litet alternativ. De stora organisationerna är jättebra och gör grovjobbet. Men vi tror att små alternativ kan vara ett mellansteg. Vi jobbar mycket med transparens. Du ger oss tio kronor, vi köper mensskydd och sedan lämnar vi mensskydden till någon nästa dag. Steget blir ganska kort. Jag tror att människor tilltalas av den tanken. Och om vi kan inspirera människor att hjälpa oss att hjälpa andra så tror vi att det blir lättare för dem att sen ta steget och hjälpa de stora organisationerna också.

Vad har ni för framtidsplaner med Omtanke Stockholm?
E: – Det är många som har hört av sig till oss på vår Facebook-sida och frågat om de kan hjälpa till. Men vi vill ha lite mer fotfäste innan vi tar in fler människor. Vi vill ha lite mer rutin på saker först, men det är jättekul att folk vill hjälpa till.

Men hur hinner ni med att göra det här vid sidan av studier och annat?
E: – Man hinner med det man vill hinna med. Man har lika många timmar per dygn som Beyoncé om man vill! Dessutom är det vår egen grej och vi kan lägga upp arbetet som vi vill.
L: – Jag jobbar på tunnelbanan till och från skolan och handbollsträningen. Vi tar också med oss påsarna hemifrån när vi går på morgonen. Man möter alltid någon behövande på vägen och det tar ju ingen tid alls. Man behöver inte vara ett helgon eller en ängel för att göra det, det är en sådan liten grej.

Har ni några tips till studenter som vill starta hjälporganisationer?
L: – Tänk efter innan. Det finns en risk hos volontärer att man har ett väldigt gott hjärta men inte tänker riktigt, och gör mer skada än nytta. Jag tror också att man ska fundera över varför man gör saker. Många tänker inte på att alla inte vill ha det man erbjuder och det handlar absolut inte om att personerna är otacksamma. Det är viktigt att minnas att det huvudsakliga syftet är att lindra någons lidande och inte att du som volontär ska få känna dig bra för att du ger bort saker. Det låter kanske självklart men det är värt att reflektera över.
E: – Man måste vara ödmjuk inför att man kanske inte kan så mycket. Och våga prova helt enkelt. Om det inte blir bra så är det okej, då lär man sig något.

Related Articles

Share

Om författaren

Cornelia Thomasson
Cornelia Thomasson

Cornelia Thomasson är chefredaktör och ansvarig utgivare på Gaudeamus. Kontakt: [email protected]

(0) läsarkommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


2 + = 4

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>