Bit mig, älska mig

Vampyrtrenden fortsätter och fortsätter. Orsakerna kan man finna både i lågkonjunkturen och i en längtan efter en annan sorts kärlek. Janna Li Holmberg har läst och samtalat med Anna Höglund, även känd som ”Sveriges enda vampyrforskare”.

Kommer du också på dig själv med att studera någon ovanligt blek medpassagerare på tunnelbanan?
  Hans bleka hud, de ytliga blodkärlen.
  Lyft på överläppen nu då, tänker du. Fäll ut tänderna, för mitt liv är lite trist just nu och förmodligen har jag en pervers läggning eftersom jag dagdrömmer om blodsugare.
  Var inte orolig. Du är inte ensam om att lida av vampyrfeber.
  De senaste årens vampyrhype verkar bli en långvarig epidemi. TV-serierna om de blodtörstiga avlöser varandra. Bokfloden forsar fram inom genren paranormal romance, en värld som befolkas av allehanda monster. Den internationella utgivningen har flerdubblats under senare år och flera titlar säljs i över 500 000 exemplar. Vampyrerna har också hittat in i finkulturens salonger. I årets Cannesfestival dominerade blodet på filmduken med Lars von Triers våldsamma Antichrist och Park Chan-Wooks vampyrfilm Thirst.
  Men det är inte precis någon dammig överklassvampyr i Transsylvanien som får oss att gå igång. Greve Draculas vampyrgestalt verkar snarare vara inspikad i sin kista för alltid. Nu är vampyrerna vem som helst. De är kvinnor och män, de är snygga och sexiga, de är barn, de bor i förorten. De kan vara precis vem som helst. Dessutom tvingar deras sjukdom dem inte längre till att parasitera på människan. Nu kan de överleva utan människoblod när syntetiskt blod från Japan blivit tillgängligt. De kräver till och med sina politiska rättigheter som medborgare. De har helt enkelt blivit en accepterad minoritetsgrupp i samhället.

Anna Höglund är vad man kan kalla fullständigt biten. Hon är docent i litteraturvetenskap vid Växjö universitet och disputerar i dagarna. Avhandlingen handlar om vampyrgenren i populärkultur, som gjort henne till en udda fågel i den akademiska världen.
  – Få gestalter är så tydliga bärare av vår samtid som vampyrerna. Dagens vampyrtrend är ett utslag av ett kravfyllt samhälle, där vi inte duger hur mycket vi än försöker. Vi ska vara snygga, populära och framgångsrika. Kraven gör att vi känner oss otillräckliga, vi känner oss som freaks och kan därför identifiera oss med vampyrerna och deras utanförskap, berättar Anna Höglund, som kan titulera sig Sveriges enda vampyrforskare.
  Men vampyren som identifikationsfaktor utvecklades först i slutet av 1900-talet, påminner hon. Före 1900-talet dominerades vampyrgenren av ruttna lik som stapplade omkring, och av slutna överklassmiljöer befolkade med excentriker. De fascinerade oss för att de utgjorde ett skrämmande hot. De var en vidrig avart av människan, samtidigt som där fanns en tabubelagd sexuell laddning som förstärkte fascinationen.
  Vampyren verkar dock ha funnits i folktron i de flesta kulturer. Den tidigaste bevarade avbildningen av en vampyr är från sumererna och 2000-talet f.v.t. I svensk folktro fanns inga renodlade vampyrer, men vi hade vampyr-kusinen maran som hemsökte män om nätterna och försökte kväva dem.
  Sekelskiftet 1700-1800 slår vampyren igenom med hull och hår i litteraturen, framför allt i poesin. Men det är fortfarande folktrovampyren, den äckliga, zombieliknande och motbjudande.

År 1819 förändras vampyren. Den adlas och blir elegant. Då skriver Lord Byrons italienska livmedikus John Polidori The Vampire, där huvudpersonen lord Ruthven är en nidbild av Byron. Ruthven – likt Byron – är en adlig kvinnotjusare. Och plötsligt hade den klassiska vampyren fötts.
  The Vampire blev en oerhörd succé och i England rådde efter 1819 en omfattande vampyrtrend, betydligt större än den vi upplever nu. Vampyrer genomsyrade det mesta, teater, opera, litteratur och till och med informativa pamfletter använde vampyren som symbol för till exempel alkoholister.
  När Bram Stoker skrev sin Dracula 1897 använde han sig av klassiskt stoff och vampyren fortsatte vara överklassig ända till 1976. Då förändrade amerikanska författaren Anne Rice för alltid genren med romanen En vampyrs bekännelse. Med den placerade hon vampyren i en samtidskontext. Genom Anne Rice fick vi för första gången se på världen genom vampyrens ögon.

Under sena 1900-talet och under början av 2000-talet har vampyren alltmer närmat sig en mänsklig gestalt som vi kan identifiera oss med. Samtidigt skapar skillnaderna en distans som öppnar upp för möjligheter att prata om sådant som annars är svårt att prata om.
  Som till exempel vår längtan efter själslig intimitet, som enligt Anna Höglund är en central faktor i dagens vampyrhype. Vi bär på en längtan som är bortom konsumtionssexet. När kärlek mellan en vampyr och en människa uppstår, tvingar vampyrsmittan dem till en avhållsam kärlek. Det uppstår en hövisk och romantisk relation, bortom köttets lustar. En platonisk intimitet som fyller ett tomrum hos oss som lider under en ytlig, sexfixerad kultur. Vampyren älskar oss i stället för den vi är, bortom yta och status. Vampyrens kärlek blir en välbehövlig motpol till känslan av att inte kunna leva upp till samhällets krav. Här ligger förmodligen också förklaringen till att paranormal romance-litteraturen har slagit igenom hos främst tonårsflickor. Vampyren symboliserar tonårstjejers behov av att våga fantisera fritt kring en kärlek just för att han är ouppnåelig. Han blir en slags dagens motsvarighet till min egen tonårstids posters på Johnny Depp.
  En annan orsak till vampyrernas uppsving under 00-talet är lågkonjunkturen. Rent historiskt har vampyrerna nämligen alltid blivit extra populära under depressioner och lågkonjunkturer, visar Anna Höglunds forskning. Vampyren får personifiera våra yttre hot. Våra farhågor och vår oro får ett konkret ansikte genom en riktig blodsugare. Eller, som under 2000-talet, svarar vampyrerna upp mot våra behov. Därför har dagens lågkonjunktur frammanat förmänskligade vampyrer med hög identifikationsfaktor, som ett sätt att uttrycka vår längtan efter att bli sedda och älskade.

Hur kommer då framtidens vampyr se ut? Och har han verkligen en framtid, eller håller han på att spela ut sin roll? Om man frågar Sveriges enda vampyrforskare råder det ingen tvekan om att vampyren går en ljus framtid till mötes, om än i totalt mörker. Trenden med mänskliga vampyrer har däremot nått sin kulmen, menar Höglund. Framöver kommer vi att få se brutalare vampyrer. De kommer bli spridare av biologisk terrorism och pandemier, spegla vår framtida rädsla. De kommer att bli äckliga typer, fjärran från ungflicksdrömmens svärmiska fantasier. Kanske kan det bota min hyperkänsliga blick för ytliga blodkärl kring ögonen.