Mellan ord och handling

Stockholms universitets studentkår får hård kritik i, och efter, en utredning om breddnings- och jämlikhetsarbete. Den externa utredaren har intervjuat både anställda på Stockholms universitet och förtroendevalda inom kåren, SUS.

Jag önskar nästan att jag kunde skriva om något annat. I Gaudeamus förra ledare nämnde jag att den interna diskussionen och demokratin sällan fungerar så bra som den borde, vilket inte bara gäller SUS, utan många studentkårer runt om i landet. Den snabba rotationen på viktiga poster skapar dålig kontinuitet, särskilt när de som avgår och de som efterträder ofta tillhör konkurrerande kårpartier med inbyggda motsättningar mellan sig. Till detta kommer – vilket dock lär vara snäppet värre vid vissa andra lärosäten – tunga och ofta ovälkomnande traditioner inom kåren.

Vilket alltså redan tidigare konstaterats. Men som ett brev på posten kommer den kritiska utredningen om kårens interna jämlikhetsarbete, som vi skriver om på nyhetsplats i detta nummer. Du kan också läsa om ett ifrågasättande av på vilka grunder SUS tillsätter uppdrag inom kåren, samt en plötslig uppsägning av mångårigt anställda. Och, utanför SUS, en studentfest med ”white trash”-tema, där arrangörerna inte verkar se någon koppling till underklassförakt, trots att studenter med arbetarklassbakgrund reagerat mot temat och formuleringarna som omgav det. Det är lätt att säga ”men ha lite humor!”. Det kan man alltid säga, till i stort sett alla som opponerar sig mot något. Men till synes små saker kan fungera som pusselbitar i den stora bilden, där många från så kallade ”studieovana hem” aldrig känner sig riktigt välkomna i universitetsvärlden.

Och samtidigt kommer då utredningen som fastslår att Stockholms universitets studentkår har åsiktsdokument och en strategisk plan som säger att man ska arbeta för ”breddad rekrytering till universitetet” (alltså: att studenternas sammansättning bör spegla samhällets faktiska sammansättning), men att hur detta ska göras, och vem som ska göra det, lyser med sin frånvaro. En annan sak som hittills lyst med sin frånvaro är information kring utredningen. Gaudeamus redaktion har heller inte kunnat hitta någon inbjudan till presentationen av den, som ägde rum i mitten av november.
  I utredningen säger sig de förtroendevalda på kåren vilja, men inte riktigt veta, hur de ska arbeta med jämlikhets- och breddningsfrågorna. De upplever inte att kårens ledningsgrupp är tydlig i frågan. Ledningsgruppen däremot har ont om konkreta förslag och ser inget behov av att följa upp arbetet mer hos kårens olika enheter, enligt utredningen.

En sak som både utredningen och jag själv av personliga erfarenheter kan säga är: det finns en hel del god vilja inom SUS. Vilja att arbeta för jämlikhet, till exempel. Att utredningen över huvud taget tillsattes måste vara ett utslag av det. Men vilja och vackra ord till trots: det börjar bli bråttom nu. Bråttom att verkligen ta tag i frågorna som rör studentkårens framtid på ett måhända mer svårgreppbart plan än det ekonomiska.