Teori och praktik(plats)

De flesta studenter jag har talat med tycker att praktik är något ovärderligt. I praktikrapporter återkommer ord som ”det roligaste” eller ”mest lärorika” med hela utbildningen. Så var det för mig också. Efter fem veckor på en tidningsredaktion kände jag att jag lärt mig nästan lika mycket som sammanlagt under de föregående tre åren på min journalistutbildning. Praktiskt, men även teoretiskt. Så här fyra år senare inser jag att den känslan var något överdriven – jag lärde mig mycket annat under de där åren också. Men känslan infann sig ändå, och säger något om hur lite teorier är värda innan de prövats på verkligheten.

Kopplingen mellan teori och praktik återkommer flera gånger i det här numret av Gaudeamus. Praktik som i konkreta övningar, som i att praktisera på en arbetsplats, som i att få en koppling till det framtida arbetslivet. Det verkar som de allra flesta, både studenter och lärare och näringsliv, hyllar det praktiska och vill ha mer av det. Trots det hör vi ofta av studenter som är missnöjda med hur deras praktik hanterats, eller som helt enkelt inte fått någon praktik. Anting­en för att det inte ingår i deras utbildning eller för att de inte har de rätta kontakterna för att skaffa fram vettiga praktikplatser, och heller inte får någon hjälp med detta. I Gaudeamus nummer 3/2009 skrev vi om arkiv­vetenskapskursen där studenter menade att vissa kursare blivit favoriserade, vilket påverkat praktikplaceringen. JMK:are hör av sig och tycker att de har vansinnigt mycket teori och lite praktik. Och i det här numret gäller missnöjet lärarstudenternas praktik, den så kallade verksamhetsförlagda utbildningen.

För lärarstudenter är praktik obligatorisk. Frågan om många fler utbildningar borde ha obligatorisk praktik lämnar vi därhän så länge. Men det ideala vore om alla som läser en längre utbildning fick möjlighet att göra – frivillig – praktik inom ramen för denna. Oavsett om man läser en yrkesutbildning eller ej. En praktikperiod som inte ligger i slutet av utbildningen; inte bara de allra sista poängen man tar (så var det till exempel för mig). Efter praktiken behöver man en återkoppling till teorin. Få vädra allt det där som skiljer sig mellan teori och praktik tillsammans med andra som upplevt samma, eller en helt annan, sak.

Alla vet att det är svårt (för att inte säga omöjligt) att få ett kvalificerat arbete, även som vikarie eller projekt­anställd, direkt efter studierna. När jag pratar med folk som studerat klart är det snarare regel än undantag att försöka få ihop den där arbetslivserfarenheten till vilket pris som helst – gratisjobb, jobb till för låg lön, svartjobb, eller praktik genom Arbetsförmedlingen (vilket kan inbegripa alla de förestående sakerna). Då blir det inte mycket av varken handledning, återkoppling eller vädrande av erfarenheter.
  Uppenbarligen brister byråkratikedjan mellan studenterna och arbetsplatserna ofta någonstans. Vems ansvar ska detta vara? Att få praktisera i samband med sin utbildning är helt avgörande – särskilt för alla de som inte har de rätta kontakterna (för det mesta: den rätta släkten) från början.