Weber stal min flickvän

GÄSTKRÖNIKA:
CAMILLA ALEXANDERSSON

Ja, ett par veckor i alla fall. Innan dess var det Durkheim som var min rival. Själv var jag indragen i ett intensivt förhållande med Peter och Thomas. Ja, Berger och Luckmann, ni vet.

Både jag och min flickvän pluggar heltid. Vi bor också ihop. Detta innebär fördelar som delade hyres- och matkostnader. Praktiskt, perfekt för två fattiga studenter. Som kurslitteratur. Ibland dyrt och svårt att hitta. Då är det himla smart att låna av varandra. Flickvännens bokhylla står på ena sidan av sängen, min bokhylla på den andra. I och för sig har hon en hyllrad inhyrd i min bokhylla.
Det var där jag en gång försökte flytta ner Berger och Luckmanns Kunskapssociologi till min hyllrad, och trycka dit min Internet HTML-boken från 1996 till hennes. Eftersom jag hade lånat boken av henne under hela min kurs tyckte jag att det var läge att den fick flytta in på min hyllrad för gott. Det tyckte inte hon, min manöver upptäcktes och jag fick skämmas. Själv har jag delat med mig av böcker jag med. Men visst, en aning genant att först glatt svara "ja, den har jag!" för att sedan upptäcka att boken är fylld med mina anteckningar som liksom bäddar för diskussioner av typen "men förstod du inte det? ". Instuckna post-it-lappar som säger "Fortsätt läs här" avslöjar att man inte alltid plöjt duktigt från pärm till pärm.

Plugga då? Det är tufft, riktigt jobbigt tidvis. Blod, svett, tårar och ett och annat psykbryt. Självklart delar jag och min flickvän även på detta. När jag pluggar inför en tenta är jag i en egen bubbla. Någon skulle kunna skrika att det brinner i huset och fråga mig vad jag vill rädda först, och jag skulle svara: Anthony Giddens!
Vi brukar försöka komma iväg lite då det är som mest hektiskt. Vi går på kvällspromenader. Det är bra med frisk luft, men så värst socialt är det inte. Vi går där i skilda världar, och ältar för oss själva. Då och då utstöter någon en mening eller två. En fråga, ett påstående, kopplat till det vi funderar på just då; metod, teori, empiri. Ett slags utbyte, uttömmande. Vi går till Vivo i tystnad, köper chips och choklad och går hem. Är det tenta så får man ju unna sig lite.

En morgon vaknade jag av att flickvännen höll på att göra sig i ordning för att åka till universitetet. Det första jag sa var inte "god morgon älskling" eller något annat kärleksfullt. Nä, jag hade ju funderat hela natten, och var bara tvungen att, om än sluddrande och nyvaket, fråga: "Hur var det egentligen med stigmatiseringsprocesserna!?".
Hur knasigt det än kan bli vill jag inte ha det på något annat sätt. Det är skönt att ha någon som förstår precis hur det kan vara.

Camilla Alexandersson läser programmet Multimedia pedagogik - teknik på Pedagogiska institutionen.