- Hej. Jag söker litteratur om klotter i Stockholmsområdet.
- Hmm… menar du gatukonst eller graffiti? Då får du söka på barnavdelningen.
- Jaså? Är det lämplig barnlitteratur?
- Nja. Det handlar snarare om att den litteraturen är så stöldbegärlig på vuxenavdelningen.

Så kan det låta om man vill låna böcker om klotter på ett allmänt bibliotek. Men vad klassas som "klotter" egentligen? I konstkretsar är det mycket snack om gatukonst, graffiti och klotter, definitionerna av dem och var gränserna går mellan dessa (sub)kulturer. Det har länge pågått en diskussion om vad som ska klassas som konst eller inte, och om vad som ska få eller inte få massmedialt utrymme. En kvinnlig akademiker-klottrare från SU, som vill vara anonym, definierar begreppen så här: "Klotter: Åsikter, tjafs och annat som görs för att få tiden att gå eller kommunicera utåt. Graffiti: Namn som skrivs i noga utformade bokstäver. Gatukonst: vete fan."
Precis som i dag, kommer säkert konstvetarstudenterna om 50 år att studera sina föregångares visuella uttryck och skratta i kör eller slita sitt hår av frustration, som i friserna på gamla grekiska gravurnor, över hur kultur, oavsett form och uttryck, kan älskas och hatas så mycket.

Svampar på Frescati. Den väderleksanknutna idén till vänster tillåter tillfälliga
samspel utan att lämna några bestående spår. Den andra svampen lär saneras
bort så småningom.
Foto: Caroline Sepp

I en artikel i Svenska Dagbladet år 2005 framgår det att en av de mest klotter- och graffitiutsatta tunnelbanestationerna är Universitetet, en av många stationer som SL årligen satsar miljonbelopp på att sanera. Men konstnären Francoise Schein (som utsmyckat stationen - se Konst på SU i Gaudeamus 1/2009) har inget emot att hennes verk målas över. Tvärtom beklagar hon sig i stället över att SL alltid tvättar bort det. Schein menar att viss graffiti och klotter är intelligent och intressant, att det kan interagera med hennes konst. Vidare menar hon att offentlig konst är till för allmänheten, och att allmänheten därmed har rätt att ingripa.
Frågan är var gränsen mellan samspel och överträdelse går? En snällare variant kan ses på en av SU:s översnöade skulpturer här bredvid, där en svamp finger¬målats i snötäcket.

Det finns andra "olovliga" uttryck att studera. Akademiker verkar ha ett oerhört stort behov av att uttrycka sig just när de uträttar sina behov, för toaletterna är ofta fulla av klotter. De flesta yttringarna återfinns nog i Gula villan. Väggarna är ett inferno av politiska uttryck, åsikter, känslor och tankar. Har humanisterna stort behov av att uttrycka sig eller fattas ekonomiska medel till att sanera? En och annan kärleksförklaring hittar man också. Exempel på toapoesi i D-huset är en plastremsa med texten "När paniken bryter ut i det kollektiva undermedvetna" - kanske är det ett svar på affischerna om hygien på grund av svininfluensan? Ofta ses dialoger mellan olika anonyma skribenter som svarar varandra. Ett hånfullt svar på ett politiskt yttrande är exempelvis: "Tack för ett gott skratt".
Ryktet säger att det i Geohuset tidigare fanns piss-instruktioner för killar som väckte debatt. Bengt Dagrin, före detta klotterförfattare och SL-anställd, minns att det på 80-talet fanns en uttalad skillnad mellan manligt och kvinnligt klottrande på SU. Männen uttryckte sig mer kort som i en kontaktannons medan de kvinnliga toaletterna främst innehöll längre, poetiska beskrivningar.

Den anonyma SU-klottraren berättar varför hon tror att klottrande är så populärt:
- Det är ett sätt för ens åsikter att synas. Speciellt när man är ung och inga vuxna lyssnar på en finns det en enorm kraft i att göra sig hörd via klotter som alla kan se oavsett om de vill eller inte. Jag tror att alla som klottrar gör det i smyg, det är halva nöjet.
Hon klottrar på SU:s toaletter så fort hon får chansen. Hon attraheras av att klottra på ett akademiskt forum, för att man både kan få intelligent och slapp respons. Hennes första klotter-minne på SU började med ett svar på ett "korkat feministiskt uttalande". Hon minns inte exakt vad det stod men hon blev arg och kunde inte hålla pennan i styr.
Saneringen av SU:s klotter tycker hon är både bra och dålig.
- Det ger plats åt nytt klotter. SU kan ju inte vara nerklottrat heller, det skulle dra ner dess rykte. Även om man själv gillar att klottra så finns det outtalade etiska regler man ska förhålla sig till, som att respektera kyrka, privata bilar och hus, avslutar hon.