De visar upp den dolda världen

Det började våren 2007. Anna Neubeck och Magnus Ivarsson forskade tillsammans på Institutionen för geologi och geokemi, och tittade i forskningssyfte på ytterst tunna, polerade stenprover (så kallade tunnslip) i mikroskop.
- Då insåg vi vilka schyssta bilder det här är! En mikroskopisk men samtidigt oändlig värld som öppnar sig, säger Anna.

Konstnärerna under ett av sina verk. Motivet är en tunn skiva plagioklas - eller rättare
sagt, drygt en tiondels millimeter av den. Foto: Amalthea Sandahl

Utställningen på kafé Hängmattan på Södermalm i november var den fjärde i ordningen. Den allra första var på en sektionsfest på geovetenskapen. Att de bestämde sig för att fortsätta hade delvis att göra med hur glatt överraskade de blev av responsen - nästan alla verk såldes. Sedan dess har de två fördjupat, förstorat och finslipat sin konst, som också har visats på ett antikvariat i Stockholm och ett kafé i Uppsala.
Trycken blir hela tiden större och tekniken mer avancerad. Konstnärerna började med att använda mikroskopet de hade tillgängligt på SU, sedan gick de över till Naturhistoriska riksmuseets och på senare tid får de använda utrustning direkt hos tillverkaren Olympus. Den faktiska storleken på fotona är mellan 0,1 och 0,5 millimeter.

- Det har gått från vetenskap till att bli mer och mer inriktat på det konstnärliga, säger Magnus Ivarsson.
Han förekommer min fråga om just detta, och var gränserna går. Som väntat är de flytande. I nästa andetag tillägger han att det å andra sidan händer att han ser något under processen som han vill forska vidare på. Anna Neubeck håller med, och menar att de som geologer får se saker som de annars skulle ha missat - men att huvudsyftet är konstnärligt.
Responsen från betraktare är olika.
- Geologer frågar vilket mineral det är, och hur gammalt. Andra reagerar oftast med förvåning, över att det är riktiga foton och över skalan de är i, säger Anna.
Men en sak har publiken hittills haft gemensamt: alla är positiva.
- Vi får aldrig höra något negativt! Tyvärr, nästan. Det är svårt att få konstruktiv kritik, säger Magnus.
Och alla ser olika saker i bilderna. Häxor, jätteräkor och vattenhjul är några förslag. Magnus är mycket för att se figurer, och gillar ofta de bilderna bäst, medan Anna föredrar de som mer är som mönster, säger hon.

Anna Neubeck är doktorand på SU medan Magnus Ivarsson bedriver sin forskning på Naturhistoriska riksmuseet. Och deras nästa utställning blir just där, från den 16 februari till slutet av maj. Där kommer man inte bara att kunna titta på fotona, utan också på de mineral som stått motiv.
- Det har gått snabbt sedan vi började, konstaterar Anna.
Konstnärskapet tar upp en hel del fritid - en snabb gemensam uträkning kommer fram till att de lagt ned drygt en veckas heltidsjobb, var, på denna utställning. Men det är värt det.
- Ska jag dra på stora växlar så finns det ju ett syfte: att få ut geovetenskapen till allmänheten. Visa vad som finns inne i vanlig grå granit som man kan hitta på gatan, säger Magnus.