En liten hund som någon klätt med ett rött band hälsar dig välkommen till Konradsberg på Rålambshovsvägen (bronsskulpturen Privat Venus, av Bianca Maria Barmen 2001).
Campus Konradsberg, före detta Lärarhögskolan, stod färdigt så sent som i början av 2000-talet och föll under SU:s regi 2008. Skolan ska, trots verksamhetens ringa ålder, flyttas till Frescati inom kort. Vad som då händer med de konstverk som området utsmyckats med är ovisst. Anläggningen ligger granne med två välkända Stockholmsbyggnader - före detta Konradsbergs hospital från 1860-talet (i dag skolans huvudbyggnad) och DN-skrapan från 1960-talet på Kungsholmen. Paul Hedqvist, arkitekten bakom både Västerbron och DN-skrapan, har ett finger med i spelet även vid Lärarhögskolan - en lärosalsbyggnad i rött tegel från 1940-talet.
Byggnadens interiör är utsmyckad med en fresk från 1953 av Albin Amelin, en aktör känd från 1930-talets stora konstnärsgrupp Färg och Form. Fresken illustrerar hans syn på akademiker - en teoretiserande omvärldsbetraktare som själv är oförmögen att ta del av det verkliga livet. Huruvida Amelins syn på akademiker stämmer överens med lärarstudenternas bild av sig själva låter vi vara osagt.
Konsten på Campus Konradsberg andas ungdomlighet precis som många av byggnaderna i sig. Utomhus hittar man bland annat det unga verket Moby Dick från 2004 (polyester och aluminium), en blå plastig skulptur som närmast tycks glida ner för trappan. Precis som det finns flera olika tolkningar av kapten Ahabs jakt på den vita valen i romanen, finns det många tolkningar av vad Johan Paalzows skulptur egentligen föreställer. Konstnären påstår sig ha tänkt att den föreställer ett vattendjur som möter vattenytan, men olika betraktare ser så klart olika saker. Vissa menar att det liknar en frusen tunga av jätteformat, andra att det ser ut som en svävande rymdvarelse. Hjärnan väljer att se det den vill se helt enkelt, vilket gör verket extra spännande att studera.
Ulrika Wäemling (född 1970) är både utbildad på Kungliga Konsthögskolan, Gerlesborgsskolan och Paletten. Wärmling har bidragit med tre stora målningar (Ditte, Xenia och Helena) på Lärarhögskolans bibliotek, som ursprungligen tillhörde porträttsamlingen "Riot Rose, Rosy Riot", vilken ställdes ut vid avgångsutställningen på KKH 2002. De kvinnliga modellerna som har avporträtterats, unga anarkistiska feminister, har samtliga fått ikläda sig en rosa klänning - en dräkt de normalt sett inte använder. Plaggets kulör anspelar på Riot grrrl-rörelsen vilken under 90-talet använde sig av den rosa färgen som symbol för sin feministiska riktning.
Målningarna utstrålar attityd och självständighet - tatueringar, dreadlocks och kaxigt stolta hakor sticker fram under den skära förpackningen. Målningarnas storlek och höga placering har också betydelse för helhetsupplevelsen, man kan som betraktare känna en viss underlägsenhet. Till varje målning återberättas små anekdoter med betoning på modellernas upplevelser av att bära detta stereotypt kvinnliga plagg. Modellen för målningen Xenia berättar i en bildtext bland annat om geggiga vegomackor och hennes minne av det första mötet med konstnären.
Invid kunskapens källa, i det här fallet böckerna i biblioteket, finner man flera av visdomens symboler som ugglor, glasögon och en hel del lärarstudenter förstås. På tal om lärdom och att våga se sanningen i vitögat: Kent Karlsson (f 1946) har utfört en etsningsserie om fyra verk som hänger i biblioteket och ett av verken symboliserar Vitögats sanning - en liten uggla som sitter på ett par glasögon.
Sök och ni skall finna… en liten Minervauggla under trappen intill, en skulptur av Peter Jacobsson. Den romerska gudinnan Minervas (konstens och vetenskapens beskyddarinna) uggla håller säkert ett vakande öga över biblioteket och lärarstudenterna å hennes vägnar, även långt efter stängning.
Caroline Sepp
