Studentboendets problemlösare

Det råder studentbostadsbrist i Stockholm, men många har ändå hittat plats i ett studentbostadsområde. Att existerande studentbostäder behöver underhållas och de boende få service uppmärksammas mer sällan i medierna.
  En av dem som utför dessa tjänster är Lars Edwall, husvärd åt Stiftelsen Stockholms Studentbostäder, SSSB. Han arbetar på Stora Lappkärrsberget, ”Lappis”, tio minuters promenad från Stockholms universitet.
  En grå vardagseftermiddag i september träffar jag Lars på SSSB:s husvärdskontor på Lappis. Han har arbetat som husvärd sedan 2002. Innan dess jobbade han som servicetekniker på ett äldreboende.  
  – En del av äldreboendet omvandlades till studentbostäder och då var en person från SSSB där och gjorde i ordning bostäderna och jag hjälpte honom. Han frågade om jag ville arbeta för SSSB och på den vägen är det. Man kan säga att jag blev ”headhuntad”.
  Arbetet som husvärd innebär att ta hand om besiktningar av studentlägenheter och studentrum, in- och utflyttningar, reparationer, reklamationer, samt att betjäna kunder och svara på frågor. Husvärdsyrket är fysiskt krävande, eftersom arbetsuppgifterna handlar mycket om att gå upp och ner i trappor och att lyfta möbler. Husvärdarna "ronderar" också, det vill säga besöker studentkorridorerna och kollar hur det ser ut i de gemensamma utrymmena.

Vissa problem uppkommer i ett studentbostadssamhälle. Husvärdarna handskas med tekniska, hygieniska och sociala aspekter på boendemiljön.
  – Vad gäller det tekniska området så är det bredband som orsakar mest problem. Som jag har förstått det, så måste man ha internet som student. Det måste funka. Sen är det andra saker, som problem med nycklar, vägguttag, bränder och stopp i avlopp.
  Om man bortser från de tekniska problemen så berör frågor och reklamationer från studenter ofta skadedjur, störningar eller ordningen i det gemensamma köket.
  – När det till exempel flyttar in många nya så kanske de som har bott här längre inte vill ta på sig rollen som ledare, eller de nya kanske inte vill att någon säger åt dem vad de ska göra. För många är det ju första gången som de flyttar hemifrån och de kanske kommer från en miljö där de är vana med att mamma städar och plockar upp efter dem. Då kan vi rycka in och försöka ordna möten med dem som bor i korridoren och informera och visa att alla kommer att trivas bättre om det är rent och snyggt.
  Tidigare samma dag har han pryat på SSSB:s kundcenter vid huvudkontoret. Alla i husvärdskontoret ska ta del av arbetet på huvudkontoret och likaså ska de som jobbar på kundcenter prya på husvärdskontoret. På så sätt kommer alla som arbetar för SSSB att känna till studentområdena och de frågor och problem som studenterna har.
  – För alla ska kunna bo här, vi försöker få alla att trivas, säger Lars.
  Ordningen i de gemensamma köken kan också störas av en speciell situation: när det bor flera personer i ett studentrum som är avsett för en student.
  – När det är två personer, eller när det finns ”trippelboende”, så belastar det köket extra mycket. Det kan bli problem med fördelningen av platser i kylskåp och i frysfack. Dessutom kanske de som bor där olagligt inte känner ansvar för att hålla ordning och stör andra. Det är viktigt att alla har studiero.
Märker du av den rådande bostadsbristen bland studenter?
  – Ja, det gör jag. Just nu är det ju 40 000 personer i SSSB:s bostadskö. Och till och med hit till husvärdskontoret kommer det studenter och frågar direkt om vi har rum lediga, men det är via SSSB:s bostadsförmedling man måste gå.

Att det bor många utbytesstudenter och internationella studenter på Lappis är något som gör arbetet intressant och utmanande, enligt Lars. Han berättar att det ibland uppstår kommunikationssvårigheter mellan husvärdar och studenter. Utländska studenter kan av artighet säga att de förstår vad husvärdarna säger, fastän det senare visar sig att studenterna inte pratar engelska. Lars säger att man måste vara extra tydlig och försäkra sig om att personen ifråga verkligen har förstått.
  – Men samtidigt så lär vi ju oss massor av människor från hela världen, och det är ju bara roligt.
  Ett av hans stora intressen är nämligen att resa, och därför kan han på sin arbetsplats rådfråga studenter som kommer från de platser som han planerar att besöka.
Vad tror du att studenterna som bor här anser om din roll som husvärd? Är ni uppskattade eller fruktade?
  – Jag tror vi är uppskattade. Vi försöker ju hjälpa till med allt möjligt.

Lars förklarar att som husvärd bör man kunna sätta sig in i olika studenters situationer och bakgrund. Som exempel säger han att ”free movers”, det vill säga internationella studenter som inte är knutna till något utbytesprogram, kan behöva extra hjälp eftersom de är mest utsatta. Husvärdarna försöker bidra med information om vart studenter kan vända sig vid olika problem. I trapphusen på Lappis har information satts upp riktade till studenter som känner av depression och ångest.
  – Det finns familjer som har samlat ihop pengar för att ge sitt barn en universitetsutbildning. Det handlar om mycket pengar för dem, vilket sätter press på studenten. När man kommer till ett nytt land utan ett socialt nätverk, och man kanske hamnar i en korridor med mycket festande, då är det lätt att studierna kommer i andra hand. Föräldrarna kanske ringer och frågar hur studierna går och studenten känner sig stressad och ångestfylld. Vi hade en student som hoppade från nionde våningen, till exempel, men det var inte på Lappis. Personen skrev avskedsbrev och hade avskedsmiddag med sina korridorare, som inte förstod vad som pågick.
  Husvärdarnas uppgifter verkar mycket varierande, och jag frågar Lars om de har fått någon utbildning i hur de ska hantera studenter med psykiska problem. Han svarar att de inte har gått någon kurs eller liknande, men att det ordnas möten inom SSSB för att diskutera ämnet.
  – Vi är inte fyrkantiga människor som bara arbetar med tekniska uppdrag, som många kanske tror, utan vi försöker kolla upp om någon mår dåligt och slå larm och kontakta skola och socialen.

Husvärdarna ses ofta ute på studentbostadsområdet, och i och med de nya, färggladare personalkläderna som snart tas i bruk så blir värdarna ännu mer synliga för studenterna. Bakom receptionsdisken på husvärdskontoret där vi suttit och pratat arbetar tre kollegor till Lars vid varsitt bord.
  Våra kaffekoppar är urdruckna, vi avslutar intervjun, och Lars ansluter sig till sina kollegor. Men vi kommer antagligen att ses på Lappis igen vid något tillfälle, eftersom jag bor på området. Veckan innan intervjun råkade det vara Lars som hjälpte mig med att hitta ett cykelförråd till min cykel.