Studenten med 70 års astronomiintresse

Här ska du få se, den här astronomiboken är lika gammal som jag! Från 1925, säger han och bläddrar lite på måfå i den slitna boken.
Bengt Blockmars stora intresse är astronomi. Vi står framför bokhyllan i det lilla arbetsrummet i hans lägenhet i Hässelby Strand. Den bärbara datorn surrar borta på skrivbordet. På väggen hänger det bilder av galaxer.
  – Det har hänt mycket sen dess, tänk vad vi vet i dag som de inte ens kunde drömma om då, säger Bengt och syftar på det nämnda årtalet.
  Över datorn finns ytterligare hyllrader. Flera års upplagor av diverse astronomimagasin. Det är svårt att undvika att prata om astronomi. Eller amatörradio. Eller släktforskning. Eller… Alla de saker som Bengt
sysselsätter sig med nu för tiden, sedan fruns bortgång för några år sedan. Men det var inte astronomi intervjun skulle handla om. Det var ju studierna. Astronomistudier visserligen.

I höstas var Bengt Blockmar nämligen den äldste studenten vid Stockholms universitet. Närmare tre gånger så gammal som den nyregistrerade genomsnittsstudenten, som var 30 år.
  – Man ska ju ha något att göra. Att hålla igång. Så att man inte sitter där och blir alldeles försoffad. Och kunskap är en lätt börda. Jag tycker det är sorgligt att se de här gubbarna som sitter på parksofforna nere i centrum och hinkar i sig några öl. De verkar ha det ganska allmänt tråkigt.
   Bengt har hittills pluggat fyra orienteringskurser i astronomi. Senast blev det Svarta hål och kosmiska explosioner. Den här terminen tar han det dock lugnt, men en och annan sommarkurs kommer det bli. "Man får se vad som kommer upp", som han uttrycker det.
  Var det inte svårt att börja studera? frågar jag medan han visar mig hur släktforskningsprogrammet på datorn fungerar.
  – Nä, det tycker jag inte. Det behövdes ju inga speciella förkunskaper. Men det är ju klart, det är lite ovant att komma in i universitetsmiljön. Men man träffar så många människor, både proffs och vanliga människor, som alla har samma intressen. Det är nog det bästa.
  Han liknar sina studier med föreningen han är medlem i: STAR. Stockholms amatörastronomer, vars logga sitter över hans hjärta på den blå tröjan. De träffas varje måndagskväll klockan sju på gamla observatoriet i Magnethuset, uppe på Observatoriekullen, där även kurslokalerna ligger.
  Bengts intresse för astronomi går tillbaka till barndomen. Det första teleskopet byggde han när han var 15 - av en glasögonlins, ett papprör och delar av ett leksaksmikroskop.

Vi går ut ur arbetsrummet, förbi ytterligare en bokhylla i hallen och in i vardagsrummet. Kaffekoppar och asietter är redan framdukade på bordet. I hörnet står radioutrustningen. En tredje bokhylla upptar större delen av ena väggen. Mitt på vardagsrumsgolvet står teleskopet, det senast införskaffade i raden av många. Glasögonen är tjocka; synen är inte lika bra nu för tiden. Men teleskopet används lite då och då.
  – Fast för det mesta så är det ju mulet. Jag brukar säga: det bästa sättet att försäkra sig om mulet väder, det är att köpa sig ett teleskop. Då är det garanterat mulet i veckor!
  Han har bakat sockerkaka dagen till ära. Bengt tänder de två värmeljusen på bordet och berättar om livet innan han blev pensionär: Född och uppvuxen i Stockholm. Berest. Jobbade tidigare inom färgindustrin som laboratoriechef. Var i över 30 år på en firma som gjorde tryckfärger.
  En flock fåglar börjar föra oväsen utanför fönstret. Bengt tar genast fram kikaren. "Vad är det där för fåglar?"
  – Jag känner flera pensionärer som studerar, säger Bengt borta från fönstret, bland annat en dam här nere på gatan som gått samma kurs som jag. Hon är egentligen arkeolog, så inte vet jag om hon begriper så mycket av det där.
  På vägen tillbaka till soffan passerar Bengt bokhyllan. Ett flera meter långt encyklopediband med slitna ryggar står i centrum. "När de är ifrån?" 1950 visar det sig. Passande får vi upp en bild av en komet när vi öppnar ett av banden. Vilket får honom att försvinna ut i arbetsrummet. Tillbaka kommer han med en bild på månen - som han tagit själv med teleskopet.

Bengt berättar att studierna tog ganska mycket tid. Lektionerna var inte mer än några timmar i veckan, men det var en hel del att läsa.
  – Men det är kärt besvär. Det är precis lagom, när man är lite äldre. Och man har ju ingen press på sig heller, som när man är ung och måste prestera någonting.
  Men han tillägger att han faktiskt gjorde tentorna, "för skoj så att säga". Och fortsätter med att lovprisa kursmaterialet. Kurswebben och kvalitén på läroböckerna är han väldigt imponerad av. Det är enorm skillnad, menar han, nu jämfört med då. Då, när han studerade som ung. Och tog sin ingengörsexamen vid Stockholms Tekniska Institut. Jag lägger ifrån mig kortet med månen på soffbordet och undrar om han kommer att fortsätta plugga?
  – Ja, så länge jag bara orkar. Jag har all tid i världen; jag är ju pensionär. Men du, behåll kortet. Jag använde det som julkort och har flera över!