Den 25:e mars varje år samlas tusentals vitryssar i Minsk för att uppmärksamma bildandet av den självständiga Folkrepubliken Vitryssland. Även om folkrepubliken bara fanns i några månader innan landet kom under sovjetisk kontroll 1919 har årsdagen blivit en symbol för ett fritt Vitryssland.
Mellan 800 och 2000 personer dök upp på demonstrationen, siffrorna varierar beroende på källa. Demonstrationerna brukar sluta med att många fängslas och tvingas infinna sig vid arméns högkvarter - så även i år.
Aktivisterna blev varnade redan i förväg. Under en presskonferens med organisatörerna för demonstrationen meddelade politiker att myndigheterna planerade att avbryta den fredliga manifestationen. De hade förberett bilar som skulle vältas mot demonstranterna, specialpolis som skulle klå upp dem och kameramän som skulle filma dem.

Juras Stankievic, en ung kille som är aktiv i ungdomsorganisationen till oppositionspartiet BFP, deltog i demonstrationen den 25:e. Han har tidigare suttit fängslad på grund av sitt engagemang. Meningen var att jag skulle intervjua honom efter demonstrationen. Tyvärr blev det inte så. Dagen efter fick jag kontakt via mejl:
"Precis när jag börjat svara på dina frågor så hörde jag hur min mamma tog emot polisen utanför mitt rum. De frågade efter mig. Jag kan inte skriva mer nu eftersom allt övervakas. Det är okej med mig, men jag har så mycket att göra nu, för nästa vecka kanske jag inte är fri."
Vad som nu händer med Juras och hundratals andra ungdomar i Vitryssland är i skrivande stund ovisst.

I september 2008 befann jag mig i Vitryssland för att följa oppositionens arbete under parlamentsvalet. För första gången i mitt liv fick jag verkligen känna på hur det var att befinna sig i ett land där regeringen gör allt för att trampa på människors integritet och skrämma befolkningen till tystnad.
Studenten Sergey, som inte vill gå ut med sitt efternamn, var en av dem som fungerade som valövervakare.
- Rösträknarna vände ryggen mot oss och viskade, så att vi varken kunde se eller höra när de räknade rösterna. Vi fick stå tio meter bort för att inte "störa processen" och polis kallades till en annan vallokal för att valövervakarna sades störa, endast genom sin tysta närvaro.

Demonstration mot valfusket efter parlamentsvalet, september 2008, Minsk.
Foto: Isabel Sommerfeld

Personligen blev jag inte bara övervakad i hotellreceptionen, och fick höra ständiga störningssignaler på mobiltelefonen när jag pratade med oppositionella. Min första natt i Vitryssland blev också till en mardröm när hotelltelefonen ringde stup i kvarten. Jag svarade och hörde samma tystnad i luren varje gång. Någon ville visa mig att jag var "under kontroll". Jag skulle inte tro att jag hade mer integritet än någon annan i denna diktatur. Det var inte paranoia jag upplevde den natten, utan en ganska vanlig skrämselmetod som säkerhetspolisen KGB - samma namn som i forna Sovjet - använder sig av för att skrämma upp besökare som har kontakt med oppositionella.
Jag kommer aldrig att glömma hur en annan av de vitryska valövervakarna lät när han pratade med mig efter parlamentsvalet förra året: "Jag är slut. Jag har gjort allt jag kunnat. Det enda jag önskar är att Vitryssland ska bli ett med EU och Europa. Jag drömmer om demokrati och frihet. Jag önskar så mycket att världen kunde erkänna valet i år, men det går inte. Världen får inte ge med sig nu då det här valet var precis lika ofritt som tidigare val."

De vitryska valen anses allmänt vara riggade. Diktator Lukasjenkos maktapparat har i princip total kontroll över alla arbetsplatser och universitet. Det är mycket man sätter på spel som oppositionell i Vitryssland. Mystiska försvinnanden, fängelse utan rättegång, dagliga hot och integritetskränkningar. Sedan en öppen dialog har börjat föras mellan Lukasjenko och EU har dock regimen börjat använda sig av nya metoder. Politiskt aktiva kan straffas genom att tvingas göra värnplikt. Värnplikten i Vitryssland är långt ifrån den vi har i Sverige, framför allt för de oppositionella. Man brukar tala om armétiden som ett enda stort fängelse.
En annan metod är att fängsla oppositionella studenter så att de missar sina tentor, vilket sedan ger universiteten en anledning att stänga av dem.
- Ett flertal av mina vänner har stängts av från sina studier på grund av sitt engagemang. Jag själv förlorade mitt jobb, då min arbetsgivare fått brev från KGB som menade att det inte var lämpligt att ha mig på sitt kontor. Utan mina studier har jag ingenting, säger Sergey.