Hade du väntat dig att få Augustpriset?

Hade du väntat dig att få Augustpriset? Foto: Sara Mac Key
  – Man kan aldrig vänta sig att vinna något sånt här, men jag fick väldigt fina recensioner så nomineringen var inte helt chockerande. Inför priset var det däremot nervöst och spänt i flera veckor. Det var en stor lättnad och eufori när det tillkännagavs.

Vad betyder det för dig att få det här priset?
  – Det är stort, inte så mycket att jag själv hamnar i fokus, men det är ett kvitto på att mitt konstnärliga uttryck tas väl emot inom det litterära etablissemanget. Det är också fantastiskt kul att boken når ut och får fler läsare. Det känns särskilt roligt i dessa deckartider att en roman som är ganska långsam och innehåller mycket naturskildringar, jordbruk och fåglar, vann. Jag inbillar mig att min roman kanske säger mer om vad det innebär att vara människa än vad deckarna gör.

Vilka möjligheter skapar priset på 100 000 kronor?
  – Möjligheten att gå ner i arbetstid. Jag iakttar min omgivning och min vardag och antecknar löpande, när det blir tid över försöker jag skriva på ett nytt manus.

Du var chefredaktör för Gaudeamus 1999–2001, vad minns du?
  – Det var kul, jag hade ganska fria tyglar. Det som var jobbigt var kårpolitikernas klåfingrighet och deras bristande kompetens gällande tidningsmakeri. Det är svårt när politikerna byts ut varje år och har olika idéer om vad de vill att tidningen ska vara. Det fanns de som tyckte att den var för politiskt vinklad till exempel. Det är lite knepigt för den ska företräda studenterna men är ändå kårens organ på något sätt.

Några erfarenheter som du har burit med dig?
   – Jag publicerade en del skönlitterära texter i Gadden, bland annat en nyskriven novell av Mats Kempe, så jag hade ett ben i litteraturen men skrev inte själv, men längtade dit.  Som författare är man delvis sin egen redaktör och jag blev en flyhänt redaktör på Gadden.

Läser du Gaudeamus i dag?
   – Tyvärr inte. Jag har sett något nummer för ett tag sedan och tyckte att det har blivit för mycket mingelbilder, jag ville att tidningen skulle bilda studenterna. En lärdom av min resa till att bli författare är att man ska lyssna inåt och våga tro på det man brinner för. Jag har hållit på med den här romanen av och till i tio år men det betalade sig, det behöver inte gå så fort.